Ja det positiva idag är att jag gick o tränade, men kunde EJ motstå blåbärspaj o vaniljvisp som mamma hade gjort, 2 portioner dessutom... vad är lagom?

Sen är jag sjukt dålig att lägga upp bilder, MEN... det finns fan ingen tid... helt seriöst! Max ligger i babysittern o sover, den skitungen har svårt att sova om det inte är i vagnen eller om jag ligger brevid :) Sötongen!
Troy sover för längesen, han är dessutom snorig o förkyld... hoppas astman håller sig borta.

Vi va på akuten med Max i förrgår, jag ville bara försäkra mig om att han inte har lunginflammation eller liknande... eftersom hostan vägrar släppa. Men han är pigg som en lärka, fast med en förkylning.



Ja, i söndags visade vågen 75,0kg alltså  - 0,5kg. Lite, men de ante mig när jag inte kunnat gå långa promenader o bara tränat 2 gånger. Känner inget hopp om bättre resultat på söndag heller. Svårt att få pojkarna att sova samtidigt.



Johan är hemma på torsdag, 2 dagar kvar... heja heja!

God Natt

Fan också, varför kan det aldrig vara sådär riktigt bra jämt för? Det är riktigt jobbigt.

Har tränat idag. Har även haft en ätardag idag... unnade mig en hamburgare och pannacotta på allstar förut, mkt gott! Sedan blev det en såndär liten magnumglass, några godisar o en liten trocca. Har även fikat mackor nu på kvllen, usch är spyfärdig! Dessutom plockade vi massvis med körsbär imorse så Johan kokade saft så det är jag också bäljat i mig.
USCH. Imorgon blir det ett pass på morgon och ett på eftermiddagen banne mig.


Nu går inte Max upp i vikt heller, hosta har han fortfarande. 35gram på 8 dagar hade han gått upp. Ersättning VÄGRAR han, sist jag provade skrek han o hosta så mkt så han kaskadspydde.... vad ska jag g öra?????



PISS!

Ja hörrni, alltså jag hade inte gått ner allt de där på 1 vecka, utan på 2 veckor :)
Och Jessica, jag bantar som sagt inte, jag äter halva tallriken med sallad, dricker vatten istället för dricka, inget socker under veckorna, unnar mig en dag i veckan, äter ändå en macka till kvällsfika liksom. Så ingen bantning så länge jag ammar som sagt :)

Idag har Dojje varit med sin farmor, faster o kusin o badat, kul för Dojje att få göra ngt sånt, han älskar att bada :) Jag o Max stannade hemma vi, eller vi gick ner på stan en sväng, uträttade lite ärenden, åt en lunch o gick hem igen. Vi kom hem samtidigt som Dojjs, som hade haft det ljuvligt :) Dojjs somnade rätt fort, sedan kom mamma förbi o passade barnen plus Agneta, så jag fick träna :) Behövligt!

Lax o ungsgratinerade grönsaker stod på menyn till lunch! Dock korv o makkisar te Troy, vad annars?;)
Imorgon natt kommer älskade Johan hem, jag  L Ä N G T A R! På fredag ska vi fira våran förlovningsdag lite tidigt, då den är på måndag. 2 år som förlovade! De blir mys och god mat ute på stan nånstans, barnen följer med förstårs :)

Max går nu upp i vikt som vanligt igen, måste ha varit nå tillfälligt bara, så skönt! Dock har han kvar sin hemska hosta :(
Vad mer har jag att berätta? Jo, förut när mamma va här va hon snäll o plockade av bordet efter middagen, när jag sedan ska ställa in de jag hade handlat på affärn o tänker att gud så skönt de ska bli att sätta sig i soffan sen, bara jag ställt in mjölken..vad ser jag när jag öppnar kylskåpet? Jo, mamma har lagt en soyaflaska, med korken öppen så det har runnit soya i HELA kylskåpet, ner i fryssen, mellan listerna, det bara rinner ner fulla golvet ..överallt.,,., jag torka o torka o torka, ju mer jag torka ju mer soya blev det kändes det som... ngt less jaaaa!
Men de gick ju det med....


Båda barnen sover, jag ska snart joina dom jag med. Jag är dålig på bilder, jag vet... men det kommer, när jag har tid lust och ork!

HejDå!

Vem har sagt att livet är en dans på rosor? Jag är ingen mitt emellan människa, antingen är jag uppe i skyarna, eller nere på botten, allt eller inget, kort stubin och ofantligt impulsiv. Vilket kan vara rätt så krävande ibland. Ni vet, de där med allt eller inget, det är inget chips eller en påse, inget godis eller en hel påse, inget tuggummi eller ett helt paket, ingen klunk dricka eller en hel flaska. Sa jag allt eller inget?

Igår kväll åt vi pizza och bara va, rätt som de va var det läggdags, Johan med Troy o jag med Max! Nu är Johan o Troy på badstranden, Max sover och jag sitter här.

Oroar mig för Max gör jag också. Han har hosta och är snorig, går inte upp i vikt som han ska, men verkar ändå nöjd på min mjölk. Det är absolut godkänt på vikten, men det är precis på gränsen sa hon på BVC. Jag hoppas det bara är en period så han börjar gå upp som vanligt igen. I början gick han upp 500gram i veckan, sen bara tvärdök han neråt på kurvan.
Jag vill verkligen slippa ersättning, vill att han ska klara sig på min mjölk, vill verkligen det.
Jag vet också att jag säkert överdriver min oro, men såhär är man i början, jag vet det.



Så fort Johan och Troy kommer hem från badstranden ska jag åka ner på EGO och träna bort min ångest!

Ska jag va ärlig kom jag inte igång riktigt fören 5 dagar efter att jag skrev förra inlägget. Jag började alltså den 18 juni, så jag har hållt på i 10 dagar och det går riktigt bra! Tänkte ha vägdag på Söndagar, så ni får vänta med det några dagar till ;)

Imorgon får jag unna mig ngt gott... vad har jag inte bestämt mig för än? Godis o chips är inget som lockar faktiskt... därimot DRICKA... trocadero, min stora last, skulle kunna svepa en stor flaska troca utan problem!


Jag har tränat 3 dagar denna vecka, plus promenader alla dagar utom igår. Får en sån kick av att träna så det är inte sant, jag är ju en adrenalinmänniska, söker kickar hela tiden och måste alltid ha ngt som ger mig ngt..nu har jag inte snusat på 2 månader heller, så träning får bli min nya drog... :) Lite vill ha mycket, de e jag de!



Ikväll har vi haft middagsbesök... de berättar jag om imorgon :) Max har ÄNTLIGEN somnat... Johan o Dojje sover också.. bara jag vaken... även fast jag va uppe halv 6 =/
Imorgon blir det träning igen! L Ä N G T A R


GOD NATT

Nu har jag tagit "före" bilder, än törs jag inte lägga upp dom.


Det jag törs skriva ut, det är att vågen står på 79pannor, alltså 20kg mer än vad jag vägde innan jag blev gravid. Jag har gått ner 14kg dagen innan jag fick Max, som bara rann av mig, jag vägde alltså hela 93kg.
Mitt mål är nu att gå ner 24kg, till 55.





Nu kör vi ! :)

Förlossningen!


Vaknade som vanligt på morgon utan några som helst känningar. Vi bestämde oss för att åka på badstranden, på Dyket. Jag skulle promt ha en UV dräkt åt Dojje, så jag kasta mig i bilen och for ut till Birsta kvart i tio, medans Johan va hemma med DOjjs. Sprang in o köpte dräkten, direkt till Haga o plockade upp mamma, sedan hem o hämtade Johan o Dojjs o all packning. De va blåhimmel o strålande sol. När vi kommer på parkeringen på Dyket drar det ihop sig och blir världens storm! Men vad händer... tidningar o badbollar flyger iväg på stranden och folk skyndar sig till sina bilar. Dojjs fick ta ett snabbdopp sedan for vi hem igen.

Först släppte vi av mamma i Haga, sedan släppte Johan av mig o Dojjs hemma då han skulle på affärn. Troy skulle sova middag så jag la mig med honom i sängen o somnade jag också. Johan väckte mig en stund senare för då hade han fixat hamburgare, yrvaken innan jag kliver upp säger jag.." Johan de känns blött mellan benen, kan du känna" haha, Johan känner och säger att det är inge blött och att jag ska skynda mig för vi ska se film o äta hamburgare.. Jag ställer mig upp och SPLASH...vattnet går. Jag ropar helt paralyserad efter Johan, att han ska komma ... Johan tror mig inte och skrattar medans jag gråter... blir vatten överallt i sovrummet samtidigt som jag försöker samla mig för jag vill inte väcka Troy. In på toan o kissa, ringer forlossningen samtidigt, sedan ringer vi Maria som ska passa Troy.

Nu va klockan runt kvart över ett. Börjar samtidigt känna små sammandragningar, vi kommer in vid kl 2...har då rätt så bra sammandragningar, men ngt jag kunde hantera. Halv 3 blir vi inskriven och jag får börja med lustgasen! Nu jävlar går det undan, det blir starkare o starkare, jag får springa och kissa MINST tio gånger mellan värkarna på mindre än 1 timme (så länge jag kunde gå och man hade kontroll), med Troy så kändes de som att jag skulle bajsa på mig och smärtan va mkt i ryggen, men med Max tröck det så innåt helvete på blåsan, sa flera gånger att nu sprängs den på riktigt.... Ja, iallafall. Klockan va som sagt halv tre... fem i fyra har jag döds skrik och jag börjar nu tappa kontrollen och skriker att nu pallar jag inget mer utan jag vill ha eda... NU NU NU NU NU NU... hon undersöker mig, men hallå du är öppen 9cm, ingen ide att ta edan nu, kämpa på ett litet tag till! Nu kändes det som att jag skulle dö... klockan va nu fem i fyra, klockan 4 började jag krysta, på 3 krystvärkar kom han och kvar över 4 va han ute! Upp på mitt bröst, låg han tyst, skrek lite grann, tittade med sina stora ögon och va cool lugn! Han va så otroligt vacker, helt bedårande! Han såg exakt ut som en liten Max, ett namn vi inte ens hade pratat om, för Johan visste att jag ej ville ha de namnet... men så kom han... lille Max!

Ja, nu tror ni att smärtan skulle avta.. men nejdå, moderkakan fastnade såklart... efter en halvtimmes krystande, med ännu mera lustgas och dragande med en tråd i moderkakan, tappar mig på urin, pratas de om att söva ner mig för att få ut den... men nejdå, läkarn kommer in, drar på sig en handske, in med hela handen o allt och drog ut den... om det va skönt? Mja. Men nu va de klart. Och inget behövde jag sy heller.



Han va 53cm lång och vägde 4146gram :) Helt perfekt, helt sagolik. Tänk att jag fick dessa 2 helt underbara pojkar, Troy och Max, det är inte klokt om jag tänker efter. Jag är den lyckligaste mamman i världen!



Jag förundras över hur mkt smärta en kvinna kan klara av, det går inte för allt i världen att förklara för en som aldrig ha fött barn, vilken smärta det handlar om. Sån smärta att man tappar kontrollen ibland, skakar och har döds skrik... Denna förlossning var jag mkt mer med, hade mer kontroll och var med i matchen, men helvete man glömmer hur ont det gör. Men det är helt häpnadesväckande att all smärta bara försvinner när bebisen "glider ut".


vilka upplevelser, helt olika men LIKA magiska! Återigen, jag är världens lyckligaste!

AJ AJ AJ AJ AJ AJ



Du vackra skapelse, alldeles ny, några minuter gammal.



Åsså fikan efteråt :)



Pappan o Max



Första mötet mellan Troy o Max. STOLT storebror må ni tro. <3



Mina älsklingar <3 Ni betyder allt.

Fortfarande ingen tid för bloggen...


Har tvättat upp Dojjs gamla kläder i storlek 62 nu, för allt i 56 är för litet. Max växer så det knakar!


Vi har tillbringat 1 vecka i Känne, nu är vi hemma. Vi hann med ett beök på näset, idag har vi haft Ellas o Ellie på besök och nu är mamma här!

Klockan är mkt så jag måstes stupa i säng! Skriver mer en annan gång!


Puss

Ja, de finns nästan ingen tid till att blogga.
När barnen sover måste man plocka ihop o dona, sedan lägger man sig för att orka amma på natten o eventuellt byta bajsblöja, sedan upp 6-7 med Dojjs igen!

Troy är otroligt mån om Max, så fort han skriker springer han dit och ska klappa o pussa han! Pussar och kramar får han massvis av varje dag <3 Troy har inte visat de minsta tecken på avundsjuka eller nånting. På badstranden gjorde han illa sig och blev ledsen och sa då "bort bort" till Max som låg och åt på tutten när Troy ville bli tröstad, men förklarade bara att Max åt så Troy fick sitta bredvid mig och bli omkramad... och de gick ju lika bra!
Han är så otroligt förståndig Troy! Som när vi läser bok vid nattningen och Max gnäller så vi inte kan läsa klart boken så bryr han sig inte så värst mkt, utan tar det med ro.
Igår vid middagsluren, somnade båda barnen samtidigt, bredvid varandra i sängen och Troy höll om Max, tårarna va inte långt borta på mig kan jag lova :)

Max är lugn som en filbunke han med, han äter, sover o bajsar mest... som de ska va! Ibland blir det magknip så de blir lite gnäll men de brukar gå över snabbt!! Nätterna är lugna dom med, ammar gör jag men det är inget skrik eller grin.
Han använder mitt bröst till sugbehovet, men jag trugar på med nappen.. som han inte vill ta...samma som Troy när han va liten. Hoppas han tar den snart!


Vilken skillnad det är alltså, med Troy va man ju livrädd och nervklen utav desslike... inte trodde jag att jag skulle åka på badstranden en hel dag med en 2,5 veckors gammal bebis och en 2,5 åring iaf :) Hade Maria o Matilda med mig som passade ena ongen när jag hade den andre :) Men ändå...



De va lite uppdate....

Ja då ska vi se.

2 dagar kvar till BF, ingen bebis än och inga känningar alls på att de skulle sätta igång.
Igår var jag på mvc för kontroll, har nu klivit 2 kliv över på kurvan, vilket gör att jag har fått en tid på kvinnokliniken imorgon för tillväxtkontroll. Redan från första gången jag mätte magen så har jag legat långt över "medel" på kurvan, och har hela tiden fått frågan om det inte är 2, och till med 3 st där inne. Men nej, det är bara en!
Men nu har jag klivit 2 kliv över strecket, vilket gör att man då gör en sån här kontroll. Uppskatta bebis vikt, kolla hur mkt fostervatten man har då det kan göra att magen är så stor.
Vi får se vad dom säger helt enkelt! Nervös är vi!

Igår var vi på IKEA och handlade lite saker, bla en ny tvbänk och oj så bra det blev :) Gardiner, lampor, underlägg och lite småkraffs!
Handlade också lite kläder åt både mig o Johan... och ett par sandaler och en keps åt Dojje från Hang Loose... han blev så tuff i den :P


Mer än så händer inte just nu, går ju i väntans tider såklart, tiden går ut på lördag och det känns. Inatt när jag skulle upp och kissa skrek jag av smärta när jag gått 3 steg från sängen, Johan får kliva upp och hjälpa mig...sedan får jag stå upp och kissa.... fråga mig inte hur jag gjorde men.... ischias är inte att leka med. Men de va väl för att man virra omkring på IKEA igår, strök gardiner och hängde upp...



Bebis kom ut nu!

Ja det är bara förnamnet. 3 rätters hos mami idag, IGEN. Fick det även igår. Mkt uppskattat att slippa laga mat :) Idag har vi haft fullt upp. Troy vaknade 5 (!), jag somnade runt halv 3, svettades som en tok, allt är obekvämt när jag ska sova, får så svårt att andas, att jag till och med drömmer på nätterna att jag inte får någon luft.

Dödstrött va bara förnamnet.
Jag, mamma o Dojje åkte iaf ut till Timrå, mitt i skogen till ett litet gårdhus som hade en liten inredningsbutik, shabby chic och annat smått o gott :) Dom hade även ett litet cafe där, jätte mysigt. Två vita, hängande hjärtan med spetssnöre fick följa med mig hem, så nu hänger dom så fint i fönstret :)
Dojje sov i bilen under hela besöket. Därefter släppte vi av mamma hemma och åkte hem till Skönsmon. Vi åt lunch och fick finfrämmande av Ellas o Ellie, mkt trevligt! Busungarna lekte o kramades och lekte lite till :)

När dom for hem åkte jag o Dojje till lekparken nedanför mina föräldrar, innan vi gick upp till dom och åt mat. Efter maten tvärslockna jag i sängen, mellan varven kom Troy o skrek mamma mamma mammma, men jag va helt off... jag kunde bara inte resa mig upp... ont i ryggen, svetten rann o jag va helt färdig!!!!!!!!!!
De här med svettningar... alltså, anledningen till att vi inte sov kvar hos mamma va för att inatt så bokstavligen sprutade svetten på mig, det kommer som vallningar och jag blir helt dyngsur... här hemma sover jag med fönstret öppet... annars avlider jag. Nån mer som har eller har haft det såhär under graviditeten? Helt sjukt.


Känner att jag klagar över väldigt mkt just nu, speciellt att jag har ont överallt... men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker helt seriöst att det är sjukt jobbigt allting, kan inte minnas att jag tyckte de va såhär jobbigt att vara gravid sist.... Visst är det skönt när Johan är hemma, men det är lika jobbigt då... för ju mer jag ligger still o vilar, ju ondare får jag. Det är alltid värst att ställa sig upp på morgonen, när man har legat still i samma ställning för länge... då känns det som att puppan ska explodera.... så när han är hemma vilar jag mer, så då blire nästan värre och mer iscias får jag. Men när jag är själv har jag inget val, då måste vissa saker göras. Det r tungt och de känns att man belastar ryggen och jag är dödstrött hela dagarna.... Nej nu ska jag sluta.

Jag vet inte. Men jag blir otroligt ledsen när man lovar att komma o hälsa på, här sitter jag o Troy och väntar men ingen kommer, man ringer och får till svar..."Jag kommer snart". Sedan läser man på fb att hon ska ut och festa, ja men vänta? Varför inte bara säga det? Varför ska vi sitta här en hel eftermiddag och vänta på dig?
Hade verkligen sett framemot att hon skulle komma, även få lite avlastning för det är jävligt tungt. Men det visar ju hur mkt intresse man har.
Ja, kanske att när man är 19 år så är det festa festa festa som gäller, jag förstår det. MEN, att lova saker, ge falska förhoppningar att KANSKE intresset på Troy hägrar lite mer än vad det gör.
Men jag hade fel, igen.



Imorgon kommer bästa Maria & Bon hit på förmiddagen och passar Dojje medans jag är hos barnmorskan! Sedan har vi inga planer alls. På lördag ska vi få besök av Ellas o hennes flickor, de ser vi framemot jätte mkt! :) Och på söndag är det morsdag, då blir det att uppvakta gamla mamma! Och kanske att Dojjes farmor kommer hit, vi hoppas det :) Vi saknar henne!


Nu ska jag ta min sparkande mage och lägga mig bredvid min vackra son! God Natt.

Dags för en uppdatering kanske.

Troy har varit lite sparsam med språket, utan har mer använt tecken, och ord som bara jag o Johan förstår. Men nu jäklar kommer det ord hela tiden! Bla kallar han mig för "mamma Tess".... åh jag smälter som socker när han säger det :) <3
Han är så klok och så stor så det är inte sant! Tiden har bara rusat iväg. Blir rädd när jag tänker på det.

Iallafall så fick vi fara in på akuten i söndags. Han hade JÄTTE SNABB andning vid  på morgonen, så in i bilen och upp på akuten. Där fick vi träffa en barnläkare som genast skrev in oss på barnavdelningen. Där fick han diverse mediciner, vi blev omhändertagna av helt underbara sköterskor och läkare.
De va också helt bestötta av Troys journal. Bla att en viss läkare skrivit ut medicin som inte ska skrivas ut till barn, och sådan medicin får man inte hantera själv, utan de ska ske utav läkare. De trodde också att han flera gånger fått pencilin utskrivit mot "luftvägskatarr" som i själva verket har varit astma. Kommer man in på VC mer än 3 gånger för astma, ska en utredning göras och en remiss till sjukhuset göras. Tre gånger? Ja, vi har hållt på i 1 år... och inte ens fått förebyggande medicin mot astma. Vad ska man säga? Man blir så jäva arg... 1 år har vårt lilla hjärta fått plågas. Men nu, 1 år senare har vi äntligen fått rätt hjälp. Och till hösten ska vi på återbesök och titta så allt är som det ska och om eventuella mediciner behövas bytas ut.
Det känns som en stor sten lossnat från mitt hjärta. Hoppas de håller sig till förkylningsastma och inte astma även då han är frisk.

Mammas lilla hjärtegull <3



På lördag har jag gått 38 hela veckor, så då är bebis välkommer att titta ut. Men inte innan tisdag, då Johan kommer hem från jobbet igen. Och då blir han hemma tills bebis är ute....och veckor efter det :) Så himla skönt. Nu längtar vi efter lillebror <3


I lägenheten/radhuset går det segt med inredn

En trevlig morgon kan lätt utbytas mot en mindre trevligt morgon.
Jag önskar att jag inte va så impulsiv, explosiv och att jag kunde tänka till innan jag vräker ur mig. Alla par bråkar väl, men att göra det framför sina barn tycker jag är vidrigt... Jag/vi får sån otroligt ångest efteråt så det är inte sant. Men ibland kan man inte kontrollera sig. Men man känner sig som världens sämsta förälder....


3 veckor och 2 dagar kvar till BF, bebben får gärna titta ut tidigare, för det är otroligt tungt! Det ilar, svider och värker "där nere", iscias, svårt att andas, vaknar hela tiden på nätterna för att antingen kissa eller byta ställning samtidigt som ischiasen gör sig påmind, trött, grinig, ont i fötterna.... undra om jag glömde något? Usch, kan inte komma ihåg att de va såhär jobbigt när jag väntade Troy, men man glömmer väl, annars skulle man inte vara gravid igen! :) Och i slutändan är det ju värt det, men just nu vill jag bara att de ska vara över.



BB-väskan är packad, sängen bäddad och jaa... tror vi har förberett allt! Så på lördag får han gärna komma den lilla krabaten! En väldigt livlig krabat som har hicka flera gånger om dagen, väldigt lustigt :)




Johan o Dojje är ute på äventyr så jag ska få vila lite... men det är ju tvätt och plock o grejjer överallt... men ögonen går i kors, då sömnen som sagt inte är den bästa! Iallafall så ligger jag högt över på kurvan, så vi kanske får en jätte baby... haha, men det behövde inte vara så sa barnmorskan men... magen är väldigt stor! Åh vi är så nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne <3

Det behövdes bara en liten grej så kom tårarna.

Troy har fått en ENORM vilja, och får han inte som han vill så slåss och sparkas han, på mig och Johan alltså!
Jag brukar ha bra med tålamod, och det hade jag idag också när vi skulle åka hem från norra när han sparkades och rev mig i ansiktet för att han inte ville sätta sig i bilen. Vi kommer hem, jag börjar med maten, börjar med att koka potatis.. ska sätta in fisken i ugnen.. och jag gör ngt med knappen till ugnen...får inte upp ugnen och plattorna slås av. Men vad bra! Tur jag hade mat kvar sen lunchen till Troy iallafall.
Men hela min värld rasade... bara grät o grät... ont i ryggen, ischias, kartonger överallt, fet, tjock, ful, ensam... vad glömde jag?

Hur som, så ska hyresvärden komma in imorgon och kolla på det. Inte hela världen men ändå...


Usch vill bara sova bort denna dag. Jag vet varför jag har fått ischias igen... jag o Dojje städade imorse och sorterade lite saker på balkongen och bar in kartonger, jag får skylla mig själv.

Nu är det exakt 6 veckor kvar till BF...... hoppas på tidigare... nu blir det middag... mackor... o sedan bära in vagnen o hämta in tvätten...sen stupar jag i säng.


God natt