Blä.

Ja, nu har vi bott här i en vecka. Köket har vi fått i ordning på, köpt nytt matbord o så, blev hur bra som helst :)
Bara några hyllor o så som ska upp.

När Johan kommer hem ska vi köpa ny tvbänk och lite småprylar. Mkt behöver fyllas upp :)


Igår på morgonen kände jag mig konstigt när jag klev upp vid 5 för den regelbundna pinkningen och ett glas saft... fick ont i magen men de brukar jag få ibland när jag äter/dricker ngt, speciellt på morgonen, precis som att det fastnar i mellangärdet. Tänkte inte mer på det.

Jag o Troy klev upp vid 7 och åt lite youghurt, Troy tog sig för magen och sa aj sedan kom det en spya i soffan! Stackars liten! Tvätta av och dra av klädslen och in i maskin. Sedan börjar min mage... får krampattacker. Försöker trycka fram kräknigar själv..går väl sådär. Ligger i sängen och skriker av smärta... Dojje va så gullig... så kom han och drog upp täcket till hakan på mig, klappade mig på kinden och gav mig pussar! Smärtan blev värre och värre... från naveln och uppåt... svider och krampar! Och kommer i omgångar. Rätt som det är så börjar Troy att hosta och försöker kräkas, men de kommer bara lite galla! Och samtidigt får jag kramper... tillslut går det inte längre så jag ringer sjukvårdsrådgivningen och dom tycker jag ska komma in på engång, med ambulans... men de kändes lite drastiskt. Så mamma får ta taxi hit från jobbet, då hon hade sin bil hemma, samtidigt åker maria o bon hit och hämtar upp mig och kör mig till förlossningen... dom ville ju se att de inte var någon fara med bebis. Gå från akuten och in på förlossningen, trodde jag skulle tuppa av i hissen...

de va inge fara med bebis, men jag hade så ont ...de kändes som att någon tog tag i nått organ i magen och vred om, som tusen nålar. Ja, läkarn hade gett mig morfin om jag ej va gravid... men nu va jag de så de enda han kunde ge mig va alvedon... men vilket han tyckte va onödigt då de ändå inte skulle hjälpa... MEN NÄEHE, SÄGER DU DET?????
Ja, så jag fick åka hem, härda ut smärtan, då det förmodligen va ett tarmvirus som gjorde att tarmarna krampade. Skulle hålla uppsikt så jag inte fick mer ont på höger sida ifall de va blindtarmen...

Väl hemma va Felicia hos oss hela dagen, hon servade mig o tog hand om Troy så jag fick vila, tack för de! Dock sov både jag o Troy från kl 1 till 5...han va nog helt slut han med! Sedan kom mamma hit och fixade mat... dock fick jag i mig en halv spagehettie bit... Troy därimot åt bra :) Och gör fortfarande!

Imorse när vi vaknade va smärtan nästan helt borta... är helt öm och får inte i mig så mkt, men huvudsaken smärtan inte är som den va igår. .Herregud jag låg bara o gallskrek o grät... vill inte vara med om det igen! Speciellt inte när man är höggravid och ensam med en 2åring, tänk om man hade tuppat av eller nått...




Nu är Dojje på fotboll med momma ... och jag har stökat på lite här hemma! Försöker att ta de lungt... för de behövs! Vecka 35 nu...


Hörs hej

Elva dagar går fort.

Ja nu har Johan åkt, efter elva dagar hemma. Vi har fått mkt gjort! Vi har köpt syskonvagn i östersund, vagnen va mer sliten än vad vi trodde... men orka krångla när vi redan va där? Troy kommer inte åka vagn så länge ändå. Den duger om man säger så, det är väl mest jag som har så svårt för begagnat.

Efter köpet hälsade vi på Stölle o hans trevliga tjej! Därefter åkte vi på djungelhuset så Dojje fick leka av sig... åh jäklar va han (och vi) busade, skrattade och tokade! :D Otroligt roligt va de!
Blev en heldag i Östersund med andra ord.

Vi har hunnit med Sundsvall och lite shopping! På skärtorsdagen...

* Vårjacka, fingervantar och mössa från pop åt Dojje
* Solglasögon & tröja åt mig.
* Gummistövlar och nike skor från stadium från Dojje.

Johan blev dock utan denna gång... bättre lycka nästa gång?;)


Maria & Bon va med oss också! Efter shoppingen blev det påskmiddag hos dom! Vi for hem när Troy skulle sova, in en sväng och packade om väskan och for direkt till Känne. Där blev vi kvar till påskafton. I Känne blev det god mat, sol, bus o lek!
Hem på påskafton som sagt, hem o duscha o iväg på middag hos Kjell-Åke o Karin. Allt därimellan har vi städat, packat o packat o packat...o packat! Vi börjar se slutet av tunneln. Dock så fick Troy feber på påskafton och är nu förkyld o febrig... dock ingen astma...än... peppar peppar!


Ikväll har Agneta varit här och börjat städa lite... jag tog fönstren och ugnen här i dagarna... det känns i kroppen! Vecka 34 nu... inte långt kvar!


Imorgon går första lasset ner till stan, och på torsdag ska möblerna ner... då följer även jag o Troy med ner, och sover våran första natt där!:D Johan kommer på lördagmorgon och joinar oss!



Lite uppdatering blev det va?


Hej"!

För stolt.

De hade räckt med ett telefonsamtal, och ett förlåt! Fatta vad skit jag fått tagit från dig den senaste tiden. Jag tar inte vad som helst, som de sist. Du kanske ska ta o tända lampan i din trånga skalle nångång, att det kanske är ditt beteénde som det är fel på, inte ALLA andras.
Och bara för att jag har ett förflutet, betyder inte det att jag alltid är det svarta fåret.
Men du är tydligen för stolt för att ringa och säga förlåt, kanske ursäkta ditt betéende? Men va det då. Du är inte välkommen hit, eller till vårat nya boende så länge jag inte får ett UPPRIKTIGT förlåt. Du har ju knappt varit här alls ändå, så jag vet inte varför jag vill få ett förlåt. Då inget kommer vara annorlunda hur som. Det går bra att åka till Ånge på fest, men att komma in hit o träffa oss har näst intill varit omöjligt.
Men vi prioriterar väl olika helt enkelt. Det är väl egentligen din förlust, inte min. Men det sårar mig, annars hade jag inte brytt mig så mkt.

Igår åkte jag o Dojje ner till Näset, åt middag där, sedan gick Agneta ut med Troy så jag fick vila, och det behövdes kan jag säga. Jag va så slut så jag kände jag sjuk i hela kroppen!! Agneta är så mån om mig o Troy så de finns inte, man kan inte ha en bättre svärmor/farmor än hon <3


Jag och Dojje har haft en underbar dag idag! Först va vi på stor o liten, sedan hem o sov middag, sedan ut i solen till halv 6 ikväll... ååå så underbart! Grävt i lera, grus, sand, käkat glass, solat & busat :) Man blir så mkt piggare av lite sol. Jag gick till o med i kortärmat... så varmt va de!

Johan kommer hem imorgon mitt på dagen, och blir hemma i ELVA DAGAR... ja ni läste rätt... ELVA DAGAR!!!!!!! Gud så underbart!!!!!!!! Kan vi ta flytten med lugn och ro också! Hämta vagnen på lördag i Östersund ska vi också hinna med.
Längtar efter Johan så mkt så det gör uppriktigt ont i hjärtat! <3


Imorgon ska jag till mvc för ny koll, tycker jag knappt ha varit där alls denna grav., men det är väl så andra gången kanske? :)


Nu dusch.....


Namn!

Först va vi inne på Jace, men nu har jag helt fastnat för Charlie, eller Levis... men oftast är det Charlie som dyker upp i huvet... åh det är sååå svårt!

Vagn, sammandragningar.

Ja, kan börja med att skriva att jag har haft sammandragningar konstant i 4-5 dagar. Inte onda, utan bara att magen blir stenhård. Först kom det bara så fort jag ansträngde mig lite, såsom att städa, diska eller dylikt. Sedan blev det så fort jag rörde mig. Sedan blev det hela tiden, oavsett om jag rörde mig eller låg stilla. Så jag ringde förlossningen, med vetskapen om vilket svar jag skulle få- att vila! Ja, visst kan jag vila, men hur lätt är det med en vild 2-åring och ett hem som ska skötas? Nu menar jag inte att städa, men att plocka ihop och diska, bädda sängen.

Ja, jag har fortfarande sammandragningen hela tiden, men så länge det inte gör ont så ska det väl inte vara någon fara så jag får väl tro på det!:)

Idag sov jag o Dojje ända till halv tio, HALV TIO!!!!!! Gudomligt!!! Sedan har vi varit ute och lekt en massa :) Sedan somnade vi halv 2 och sov till HALV FEM (!!!!!!!!!!!!!!) ! SJukt!
Sedan klädde vi på oss och åkte bort till Johanna och blev bjuden på mat, mkt skönt och trevligt :)

Sedan ngt positivt, VI HAR HITTAT EN VAGN... en Urban Jungle Mountain buggy Duo, som kostar 9000 ca, nypris UTAN liggdel... vi hittade en på blocket för 2500 MED liggdel... vilket kap säger jag bara! Jag har egentligen svårt för begagnat, men när Troy troligtvis inte kommer åka vagn så länge till så känns det jävla onödigt att köpa en vagn för flera tusen!

Till det negativa... jag har tappat bort bilnyckeln... helt otroligt! Blir tokig på mig själv... måste hitta den. Den ligger ute nånstans... de vet jag!




Imorgon blir det stor o liten, hämta bilen på verkstaden... sedan inga planer! Öppen för förslag!


Och tack ALex för kommentaren, kul med sånna fina komplimanger när man känner sig som en fet valross ...! :)


Kram på er!




Emma!

Plockade upp Emma för en glass igår.
Vi har haft våra motgångar, missförstånd hit o dit, festat, tokat, rest och gjort sjukt mkt galet ihop!

Så glad att vi fortfarande har varandra kvar trots att vi inte har samma kontakt längre. Även fast vi inte ses varje dag så är det så skönt att när man ses är det som att vi har setts igår!


Glad att jag har dig Emma! Du är en av få jag kan prata med om allt, och du är det enda som förstår mig fullt ut.



Himla bra dag!

Vi har varit nere i stöde hela dagen, vart ute o lekt, blivit bjuden på mat, busat o surrat :) Faster fyllde år i helgen som va så vi tog o firade henne idag istället :)

I måndags va jag , maria, Dojje i Bon uppe på norra berget och lekte o fikade i solen, va hur underbart som helst! Men när vi kom "hem" till Haga halvt tuppade jag av i sängen, innan vi åkte till stan på morron, badade/duschade jag ioch Troy, packade, käka frukost, käka lunch... sedan klädde vi på oss och gick ut till bilen..satt dojje i bilen, sprang upp igen och hämtade packningen... ner med den för trappen och in i bilen, upp igen och hämtade soporna, som naturligtvis hade läkt i trappuppgången... in igen och hämta papper och torka... ner för trappen, bort till soptunnan och slängde soporna, öppna bagage luckan, ut med en vagn och in med en annan... bort på volvo och tankade.. kortet funkade inte... in i bilen igen och körde fram den 3 meter för nästa kortläsare så bilen som vänta blev lurad att jag skulle åka...stress stress stress...tankade klart, sätter mig i bilen och vet fan inte om jag tankade 95 eller 98...haha, jaja bad till gud att de va rätt... bort på shell och in och köpte festis åt dojje... in i bilen igen och ÄNTLIGEN var vi påväg... Kom till Maria o Bon, fikade lite, på med kläder igen, in i bilen och upp på norra... ut ur bilen, busade och lekte där... sen in i bilen, ner till Haga till mamma och syrran... ut ur bilen upp med Troy och packningen (orkade fan inte gå 2 gånger) står och plingar på där i 5 minuter och ingen jävel öppnar, haha... och inga pengar på telefon hade jag... happ... ner för TRAPPEN igen med Dojje, in med han i bilen igen...åkte bort på macken och köpte refillkort o fyllde på... ringde runt runt runt och fick inte tag på mamma eller syster...började bli orolig... efter 40 min så ger jag upp och åker bort till Maria igen, precis när vi kliver ur bilen ringer mamma och säger att hon blivit försenad och att hon hade glömt mobilen hemma.. jaha, in med Troy i bilen igen och hem till Haga... ut med dojje ur bilen och upp för trappen... in i lägenheten och av med ytterkläder... behöver jag säga att min rygg va totalt paj... alltså iscias...

Blev trött bara jag skrev om de t!



Imorgon kommer Johan hem, jippiiiieee... på lördag ska vi ner till stan igen och fira Bon som ska ha 2 års kalas! De ser vi fram emot!
Nu blire greys ... sen BB...sen sängen!


Höööörs hej!

It´s over!


Jag har inte varit någon ängel, snarare tvärtom, en riktigt odåga, jag vet, MEN jag har gjort ngt åt det, något som det krävs jävligt mkt mod och vilja för. Jag har fått sota för det jag har gjort.
Jag har gjort illa min familj ngt fruktansvärt , MEN återigen, jag gjorde ngt åt det och mer än så kan jag inte göra.

Jag har sagt förlåt 2090398230 gånger, jag har fått stå mitt kast.
Vad mer ska jag göra? Hur många år ska det ältas?? När människor inte kan släppa det förflutna,inte vill prata med någon eller prata om ngt överhuvudtaget så är det inte mitt fel.


Va bitter, va arg, va förbannad, va dryg, va uppkäftig, spela tuff, gör va fan du vill, men räkna inte med mig längre. Det du gör kommer skada dig mer än vad det skadar mig i längden.


Och en sak till ska du veta, jag är fan i mig den enda som är rak på sak även om det gör ont att höra sanningen, men varför ska man dalta? Jag är trött på att få ta skit när jag försöker göra det rätta!

Jag är jävligt trött på människor som ska tysta ner saker och ting, människor som man inte kan säga ngt åt, människor som ska ha en sån jävla fin fasad och inte ska prata om nånting! Jag är jävligt trött på människor som blundar för problem och skriker rakt ut om man tar upp ngt!

Från och med nu håller jag käften, va så säker! Jag öppnar min mun om mina farhågor besannas... det som kommer komma från min mun då är... VAD VAR DET JAG SA?




It´s over!

Snälla du!

Varför fortsätter du att ljuga mig rätt i ansiktet? Inse att dina vänner och din familj bara vill dig väl, tror du alla vi gör saker för att vi hatar dig? Nej, för att vi älskar dig. Snälla, vakna upp och se på ditt liv, är ditt liv det du vill det ska vara? Varför inte omge sig av människor som älskar en?
Jag har inte sagt att det är lätt, men varför ge mig kalla handen och taggarna utåt när jag bara vill väl? Är jag inte värd mer än så? Är jag bara värd att snackas skit om, gillar du att ljuga för mig? Eller har det blivit en sån vana som du inte kan bryta?
Det är inte bara jag som vill ruska om dig så att du VAKNAR.... Kanske ta lite ansvar?
Och du!!!!! Saker och ting ordnar sig inte jämt av sig själv, man kanske måste jobba lite på sitt eget betéende för att det SKA ORDNA sig.


”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Sista.

Sista mars och Dojjes sista dagisdag. Han hade snyggjeans, vit skjorta/tröja o slipover på sig idag. Han va så fruktansvärt snygg så de finns inte. Påväg till dagis höll han en påse i handen med 2 glasspaket som han skulle bjuda barnen på idag. Åh det är så sorgligt! Det verkligen värker i mitt hjärta!
Jag får på ngt vis dåligt samvete mot Troy! Han som trivs så bra där nu.

Imorgon går jag på mammaledighet igen, därav inget dagis och inget mer jobb för mig. Även där känns det sorgligt att sluta på hemtjänsten. Jobbade sista dagen i Söndags. Har trivts så himla bra där.

Har nyss haft besök av faster och Anton. Fikat o surrat. Ska snart hämta hem lilleman! Sen ska vi nog vara ute tills det är middagsdax.



Lägger in en bild på han ikväll så får ni se hur snygg han va :)

En bild på dig själv och vän som du inte umgåtts med på länge


En gammal bild på dig själv


En bild på en konstig tid i ditt liv


En bild på någon i din familj.



Min underbara son!

En bild på dig själv.



59 kg lätt! 21 kg lättare än nu...

Bilder.

1. Någon du umgås väldigt mkt med.




Vi umgås inte överdrivet mycket, men utav alla så är hon den jag umgås mest med :) Min fina barndomsvän som jag håller väldigt varmt om hjärtat!

Mad World.

Lyssnade på den låten med min bästa vän på repeat när våra liv var som mest fucked up.

Kändes som att hela världen var emot än, hur man än gjorde blev allt bara fel.


Det är bra med minnen, även dåliga. Idag kan jag titta tillbaka på det utan att få panikångest.


God natt.

30 veckor!

Okej. 10 veckor kvar tills bebis anländer, kanske tidigare. Tiden bara rusar, jag fattar bara inte vart tiden tar vägen. Känns som att jag plussade igår.
Vi har inte köpt en penal, förutom 2 bodys, en liten mössa och ett par byxor. Tiden har bara inte funnits där. Och vi är mitt uppi flytten. Svärmor va hit igår med massa flyttkartonger som står så fint här inne i vardagsrummet. Vet inte vart jag ska börja, kläder går ju inte, och inte porslin, och man vill inte plocka ner för mkt så man vantrivs helt o hållet här, då funkar inte min vardag.

Troy äter lite mer nu, kinkig är han ju. Men nu dricker han välling och jag fick till o med i han köttbullar häromdagen :) Fick lite tips o råd på BVC, men dom tyckte absolut inte att han va överdrivet smal, visst de där babyfettet har han aldrig haft, men toksmal är han inte, sa dom :) Och han hade inte gått ner i vikt, SKÖNT. Sen har ju Troy en ENORM vilja och humör, vilket han har haft sen han föddes, det är det han är "känd" för på BVC ;) När han har skrikit, då har han SKRIKIT, med sjuk hög, ljus röst, skrikit så han tuppat av, sen en period så dunkade han huve i golvet/väggen hårt när han blev arg eller inte fick som han ville. Så på bvc sa dom att de också kan ha o göra med matvägran, att det är viljan som säger ifrån.
Kan ju även säga så att när jag är hemma själv under veckorna, är trött o slut ioch med grav. så har jag väldigt svårt att sätta gränser, man orkar liksom inte alltid med ett raseriutbrott och att han ska dunka huvet i golvet, så istället för han göra som han vill. Men jag ska bli bättre på det, jag har lovat mig själv det.
Troy är en söt liten herre med STOR vilja och humör :)




Nej, nu ska jag lägga mig på sängen o vila!

Orolig.

Troy har alltid varit kräsen då det gäller mat. Korv och makaroner har alltid funkat, och pizza INGET annat, förutom ärtor och majs då. Innan han fick magsjuka för 1-1,5 månad sen blev han helt plötsligt rätt stor i maten och började till och med äta pasta och köttfärssås, vilket är ett stort steg för oss.

Nu sen magsjukan äter han inte ens korv, han dricker inte ens sin välling på kvällen. Det är precis som att han blir äcklad av all mat, han tuggar lite sen spottar han ut. Idag på dagis åt han inte ens frukten som dom får efter maten.

Förut när han har matvägrat i några dagar har jag alltid fått i han välling, då vet man att dom får i sig nånting iallafall. Men nu har det gått över en månad och han äter nästan ingenting. Jag har sett hur smal han har blivit och till och med en fröken på dagis påpekade det idag.
Jag är så trött på att vara orolig över maten hela tiden, får han i sig det han behöver av att äta korv varje dag? Nu äter han inte ens korv. Han har slutat att äta youghurt till o med som han älskade förut, får i han lite fil ibland.

Imorgon ska vi på bvc iallafall o väga han o se så att han inte går ner i vikt, och ska prata med dom o få lite råd.

Har ni varit med om samma? Ge mig lite råd i såfall, och säg inte att det är vanlig matvägran... för det är det inte. Detta har hållt på länge!

Lite text, lite mer bilder.



Går in i vecka 29 idag. Tycker tiden går lite för fort nu!




Vill köpa den urtjusiga jacka från pOp till Troy, fast i vitt



Och denna mössa till!





Älskar min älskade son så det värker i mitt hjärta!



Önskar det fanns mer tid för oss 2! Vi behöver egentid. Just nu har det bara handlat  om rutiner, vem som ska göra vad, vilken mat vi ska äta, vad som ska köpas, vem som ska ha sovmorgon, lägger oss 9 på kvällen, sen auagusti...med mera med mera.




Lite tankar såhär på kvällskvisten. Nu Big brother... sen snark!
Sist vi hade en egen kväll och natt var i augusti förra året. Då detta kort är taget.

Tidigare inlägg Nyare inlägg