Vem har sagt att livet är en dans på rosor? Jag är ingen mitt emellan människa, antingen är jag uppe i skyarna, eller nere på botten, allt eller inget, kort stubin och ofantligt impulsiv. Vilket kan vara rätt så krävande ibland. Ni vet, de där med allt eller inget, det är inget chips eller en påse, inget godis eller en hel påse, inget tuggummi eller ett helt paket, ingen klunk dricka eller en hel flaska. Sa jag allt eller inget?

Igår kväll åt vi pizza och bara va, rätt som de va var det läggdags, Johan med Troy o jag med Max! Nu är Johan o Troy på badstranden, Max sover och jag sitter här.

Oroar mig för Max gör jag också. Han har hosta och är snorig, går inte upp i vikt som han ska, men verkar ändå nöjd på min mjölk. Det är absolut godkänt på vikten, men det är precis på gränsen sa hon på BVC. Jag hoppas det bara är en period så han börjar gå upp som vanligt igen. I början gick han upp 500gram i veckan, sen bara tvärdök han neråt på kurvan.
Jag vill verkligen slippa ersättning, vill att han ska klara sig på min mjölk, vill verkligen det.
Jag vet också att jag säkert överdriver min oro, men såhär är man i början, jag vet det.



Så fort Johan och Troy kommer hem från badstranden ska jag åka ner på EGO och träna bort min ångest!