Förlossningen
Förlossningen!
Vaknade som vanligt på morgon utan några som helst känningar. Vi bestämde oss för att åka på badstranden, på Dyket. Jag skulle promt ha en UV dräkt åt Dojje, så jag kasta mig i bilen och for ut till Birsta kvart i tio, medans Johan va hemma med DOjjs. Sprang in o köpte dräkten, direkt till Haga o plockade upp mamma, sedan hem o hämtade Johan o Dojjs o all packning. De va blåhimmel o strålande sol. När vi kommer på parkeringen på Dyket drar det ihop sig och blir världens storm! Men vad händer... tidningar o badbollar flyger iväg på stranden och folk skyndar sig till sina bilar. Dojjs fick ta ett snabbdopp sedan for vi hem igen.
Först släppte vi av mamma i Haga, sedan släppte Johan av mig o Dojjs hemma då han skulle på affärn. Troy skulle sova middag så jag la mig med honom i sängen o somnade jag också. Johan väckte mig en stund senare för då hade han fixat hamburgare, yrvaken innan jag kliver upp säger jag.." Johan de känns blött mellan benen, kan du känna" haha, Johan känner och säger att det är inge blött och att jag ska skynda mig för vi ska se film o äta hamburgare.. Jag ställer mig upp och SPLASH...vattnet går. Jag ropar helt paralyserad efter Johan, att han ska komma ... Johan tror mig inte och skrattar medans jag gråter... blir vatten överallt i sovrummet samtidigt som jag försöker samla mig för jag vill inte väcka Troy. In på toan o kissa, ringer forlossningen samtidigt, sedan ringer vi Maria som ska passa Troy.
Nu va klockan runt kvart över ett. Börjar samtidigt känna små sammandragningar, vi kommer in vid kl 2...har då rätt så bra sammandragningar, men ngt jag kunde hantera. Halv 3 blir vi inskriven och jag får börja med lustgasen! Nu jävlar går det undan, det blir starkare o starkare, jag får springa och kissa MINST tio gånger mellan värkarna på mindre än 1 timme (så länge jag kunde gå och man hade kontroll), med Troy så kändes de som att jag skulle bajsa på mig och smärtan va mkt i ryggen, men med Max tröck det så innåt helvete på blåsan, sa flera gånger att nu sprängs den på riktigt.... Ja, iallafall. Klockan va som sagt halv tre... fem i fyra har jag döds skrik och jag börjar nu tappa kontrollen och skriker att nu pallar jag inget mer utan jag vill ha eda... NU NU NU NU NU NU... hon undersöker mig, men hallå du är öppen 9cm, ingen ide att ta edan nu, kämpa på ett litet tag till! Nu kändes det som att jag skulle dö... klockan va nu fem i fyra, klockan 4 började jag krysta, på 3 krystvärkar kom han och kvar över 4 va han ute! Upp på mitt bröst, låg han tyst, skrek lite grann, tittade med sina stora ögon och va cool lugn! Han va så otroligt vacker, helt bedårande! Han såg exakt ut som en liten Max, ett namn vi inte ens hade pratat om, för Johan visste att jag ej ville ha de namnet... men så kom han... lille Max!
Ja, nu tror ni att smärtan skulle avta.. men nejdå, moderkakan fastnade såklart... efter en halvtimmes krystande, med ännu mera lustgas och dragande med en tråd i moderkakan, tappar mig på urin, pratas de om att söva ner mig för att få ut den... men nejdå, läkarn kommer in, drar på sig en handske, in med hela handen o allt och drog ut den... om det va skönt? Mja. Men nu va de klart. Och inget behövde jag sy heller.
Han va 53cm lång och vägde 4146gram :) Helt perfekt, helt sagolik. Tänk att jag fick dessa 2 helt underbara pojkar, Troy och Max, det är inte klokt om jag tänker efter. Jag är den lyckligaste mamman i världen!
Jag förundras över hur mkt smärta en kvinna kan klara av, det går inte för allt i världen att förklara för en som aldrig ha fött barn, vilken smärta det handlar om. Sån smärta att man tappar kontrollen ibland, skakar och har döds skrik... Denna förlossning var jag mkt mer med, hade mer kontroll och var med i matchen, men helvete man glömmer hur ont det gör. Men det är helt häpnadesväckande att all smärta bara försvinner när bebisen "glider ut".
vilka upplevelser, helt olika men LIKA magiska! Återigen, jag är världens lyckligaste!
AJ AJ AJ AJ AJ AJ
Du vackra skapelse, alldeles ny, några minuter gammal.
Åsså fikan efteråt :)
Pappan o Max
Första mötet mellan Troy o Max. STOLT storebror må ni tro. <3
Mina älsklingar <3 Ni betyder allt.
Vaknade som vanligt på morgon utan några som helst känningar. Vi bestämde oss för att åka på badstranden, på Dyket. Jag skulle promt ha en UV dräkt åt Dojje, så jag kasta mig i bilen och for ut till Birsta kvart i tio, medans Johan va hemma med DOjjs. Sprang in o köpte dräkten, direkt till Haga o plockade upp mamma, sedan hem o hämtade Johan o Dojjs o all packning. De va blåhimmel o strålande sol. När vi kommer på parkeringen på Dyket drar det ihop sig och blir världens storm! Men vad händer... tidningar o badbollar flyger iväg på stranden och folk skyndar sig till sina bilar. Dojjs fick ta ett snabbdopp sedan for vi hem igen.
Först släppte vi av mamma i Haga, sedan släppte Johan av mig o Dojjs hemma då han skulle på affärn. Troy skulle sova middag så jag la mig med honom i sängen o somnade jag också. Johan väckte mig en stund senare för då hade han fixat hamburgare, yrvaken innan jag kliver upp säger jag.." Johan de känns blött mellan benen, kan du känna" haha, Johan känner och säger att det är inge blött och att jag ska skynda mig för vi ska se film o äta hamburgare.. Jag ställer mig upp och SPLASH...vattnet går. Jag ropar helt paralyserad efter Johan, att han ska komma ... Johan tror mig inte och skrattar medans jag gråter... blir vatten överallt i sovrummet samtidigt som jag försöker samla mig för jag vill inte väcka Troy. In på toan o kissa, ringer forlossningen samtidigt, sedan ringer vi Maria som ska passa Troy.
Nu va klockan runt kvart över ett. Börjar samtidigt känna små sammandragningar, vi kommer in vid kl 2...har då rätt så bra sammandragningar, men ngt jag kunde hantera. Halv 3 blir vi inskriven och jag får börja med lustgasen! Nu jävlar går det undan, det blir starkare o starkare, jag får springa och kissa MINST tio gånger mellan värkarna på mindre än 1 timme (så länge jag kunde gå och man hade kontroll), med Troy så kändes de som att jag skulle bajsa på mig och smärtan va mkt i ryggen, men med Max tröck det så innåt helvete på blåsan, sa flera gånger att nu sprängs den på riktigt.... Ja, iallafall. Klockan va som sagt halv tre... fem i fyra har jag döds skrik och jag börjar nu tappa kontrollen och skriker att nu pallar jag inget mer utan jag vill ha eda... NU NU NU NU NU NU... hon undersöker mig, men hallå du är öppen 9cm, ingen ide att ta edan nu, kämpa på ett litet tag till! Nu kändes det som att jag skulle dö... klockan va nu fem i fyra, klockan 4 började jag krysta, på 3 krystvärkar kom han och kvar över 4 va han ute! Upp på mitt bröst, låg han tyst, skrek lite grann, tittade med sina stora ögon och va cool lugn! Han va så otroligt vacker, helt bedårande! Han såg exakt ut som en liten Max, ett namn vi inte ens hade pratat om, för Johan visste att jag ej ville ha de namnet... men så kom han... lille Max!
Ja, nu tror ni att smärtan skulle avta.. men nejdå, moderkakan fastnade såklart... efter en halvtimmes krystande, med ännu mera lustgas och dragande med en tråd i moderkakan, tappar mig på urin, pratas de om att söva ner mig för att få ut den... men nejdå, läkarn kommer in, drar på sig en handske, in med hela handen o allt och drog ut den... om det va skönt? Mja. Men nu va de klart. Och inget behövde jag sy heller.
Han va 53cm lång och vägde 4146gram :) Helt perfekt, helt sagolik. Tänk att jag fick dessa 2 helt underbara pojkar, Troy och Max, det är inte klokt om jag tänker efter. Jag är den lyckligaste mamman i världen!
Jag förundras över hur mkt smärta en kvinna kan klara av, det går inte för allt i världen att förklara för en som aldrig ha fött barn, vilken smärta det handlar om. Sån smärta att man tappar kontrollen ibland, skakar och har döds skrik... Denna förlossning var jag mkt mer med, hade mer kontroll och var med i matchen, men helvete man glömmer hur ont det gör. Men det är helt häpnadesväckande att all smärta bara försvinner när bebisen "glider ut".
vilka upplevelser, helt olika men LIKA magiska! Återigen, jag är världens lyckligaste!
AJ AJ AJ AJ AJ AJ
Du vackra skapelse, alldeles ny, några minuter gammal.
Åsså fikan efteråt :)
Pappan o Max
Första mötet mellan Troy o Max. STOLT storebror må ni tro. <3
Mina älsklingar <3 Ni betyder allt.
Kommentarer
Trackback