Vikt-

Morgonvikten visade 76,8kg.

Alltså -3,2kg


Förövrigt en helt värdelös dag, den sämsta på länge. Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter, bättre humör, bättre sömn och bättre mående!

Ångest.

Vem har sagt att livet är en dans på rosor? Jag är ingen mitt emellan människa, antingen är jag uppe i skyarna, eller nere på botten, allt eller inget, kort stubin och ofantligt impulsiv. Vilket kan vara rätt så krävande ibland. Ni vet, de där med allt eller inget, det är inget chips eller en påse, inget godis eller en hel påse, inget tuggummi eller ett helt paket, ingen klunk dricka eller en hel flaska. Sa jag allt eller inget?

Igår kväll åt vi pizza och bara va, rätt som de va var det läggdags, Johan med Troy o jag med Max! Nu är Johan o Troy på badstranden, Max sover och jag sitter här.

Oroar mig för Max gör jag också. Han har hosta och är snorig, går inte upp i vikt som han ska, men verkar ändå nöjd på min mjölk. Det är absolut godkänt på vikten, men det är precis på gränsen sa hon på BVC. Jag hoppas det bara är en period så han börjar gå upp som vanligt igen. I början gick han upp 500gram i veckan, sen bara tvärdök han neråt på kurvan.
Jag vill verkligen slippa ersättning, vill att han ska klara sig på min mjölk, vill verkligen det.
Jag vet också att jag säkert överdriver min oro, men såhär är man i början, jag vet det.



Så fort Johan och Troy kommer hem från badstranden ska jag åka ner på EGO och träna bort min ångest!



Vikten va de ja.

Ska jag va ärlig kom jag inte igång riktigt fören 5 dagar efter att jag skrev förra inlägget. Jag började alltså den 18 juni, så jag har hållt på i 10 dagar och det går riktigt bra! Tänkte ha vägdag på Söndagar, så ni får vänta med det några dagar till ;)

Imorgon får jag unna mig ngt gott... vad har jag inte bestämt mig för än? Godis o chips är inget som lockar faktiskt... därimot DRICKA... trocadero, min stora last, skulle kunna svepa en stor flaska troca utan problem!


Jag har tränat 3 dagar denna vecka, plus promenader alla dagar utom igår. Får en sån kick av att träna så det är inte sant, jag är ju en adrenalinmänniska, söker kickar hela tiden och måste alltid ha ngt som ger mig ngt..nu har jag inte snusat på 2 månader heller, så träning får bli min nya drog... :) Lite vill ha mycket, de e jag de!



Ikväll har vi haft middagsbesök... de berättar jag om imorgon :) Max har ÄNTLIGEN somnat... Johan o Dojje sover också.. bara jag vaken... även fast jag va uppe halv 6 =/
Imorgon blir det träning igen! L Ä N G T A R


GOD NATT

Vikt.

Nu har jag tagit "före" bilder, än törs jag inte lägga upp dom.


Det jag törs skriva ut, det är att vågen står på 79pannor, alltså 20kg mer än vad jag vägde innan jag blev gravid. Jag har gått ner 14kg dagen innan jag fick Max, som bara rann av mig, jag vägde alltså hela 93kg.
Mitt mål är nu att gå ner 24kg, till 55.


Så såhär har jag tänkt:

70kg - Unna mig en behandling på Norra berget.

60kg- Bleka tänderna

55kg- En snygg outfit och en utgång med massa goda drinkar :)


Tänker inte "banta" så länge jag ammar, utan mer bara äta sunt & nyttigt och träna.
Med Troy vägde jag som mest nästan 100kg, så då gick jag ner mer, så jag vet att det går bara man vill, och att det är tanken som styr jävligt mkt.



Nu kör vi ! :)

Förlossningen

Förlossningen!


Vaknade som vanligt på morgon utan några som helst känningar. Vi bestämde oss för att åka på badstranden, på Dyket. Jag skulle promt ha en UV dräkt åt Dojje, så jag kasta mig i bilen och for ut till Birsta kvart i tio, medans Johan va hemma med DOjjs. Sprang in o köpte dräkten, direkt till Haga o plockade upp mamma, sedan hem o hämtade Johan o Dojjs o all packning. De va blåhimmel o strålande sol. När vi kommer på parkeringen på Dyket drar det ihop sig och blir världens storm! Men vad händer... tidningar o badbollar flyger iväg på stranden och folk skyndar sig till sina bilar. Dojjs fick ta ett snabbdopp sedan for vi hem igen.

Först släppte vi av mamma i Haga, sedan släppte Johan av mig o Dojjs hemma då han skulle på affärn. Troy skulle sova middag så jag la mig med honom i sängen o somnade jag också. Johan väckte mig en stund senare för då hade han fixat hamburgare, yrvaken innan jag kliver upp säger jag.." Johan de känns blött mellan benen, kan du känna" haha, Johan känner och säger att det är inge blött och att jag ska skynda mig för vi ska se film o äta hamburgare.. Jag ställer mig upp och SPLASH...vattnet går. Jag ropar helt paralyserad efter Johan, att han ska komma ... Johan tror mig inte och skrattar medans jag gråter... blir vatten överallt i sovrummet samtidigt som jag försöker samla mig för jag vill inte väcka Troy. In på toan o kissa, ringer forlossningen samtidigt, sedan ringer vi Maria som ska passa Troy.

Nu va klockan runt kvart över ett. Börjar samtidigt känna små sammandragningar, vi kommer in vid kl 2...har då rätt så bra sammandragningar, men ngt jag kunde hantera. Halv 3 blir vi inskriven och jag får börja med lustgasen! Nu jävlar går det undan, det blir starkare o starkare, jag får springa och kissa MINST tio gånger mellan värkarna på mindre än 1 timme (så länge jag kunde gå och man hade kontroll), med Troy så kändes de som att jag skulle bajsa på mig och smärtan va mkt i ryggen, men med Max tröck det så innåt helvete på blåsan, sa flera gånger att nu sprängs den på riktigt.... Ja, iallafall. Klockan va som sagt halv tre... fem i fyra har jag döds skrik och jag börjar nu tappa kontrollen och skriker att nu pallar jag inget mer utan jag vill ha eda... NU NU NU NU NU NU... hon undersöker mig, men hallå du är öppen 9cm, ingen ide att ta edan nu, kämpa på ett litet tag till! Nu kändes det som att jag skulle dö... klockan va nu fem i fyra, klockan 4 började jag krysta, på 3 krystvärkar kom han och kvar över 4 va han ute! Upp på mitt bröst, låg han tyst, skrek lite grann, tittade med sina stora ögon och va cool lugn! Han va så otroligt vacker, helt bedårande! Han såg exakt ut som en liten Max, ett namn vi inte ens hade pratat om, för Johan visste att jag ej ville ha de namnet... men så kom han... lille Max!

Ja, nu tror ni att smärtan skulle avta.. men nejdå, moderkakan fastnade såklart... efter en halvtimmes krystande, med ännu mera lustgas och dragande med en tråd i moderkakan, tappar mig på urin, pratas de om att söva ner mig för att få ut den... men nejdå, läkarn kommer in, drar på sig en handske, in med hela handen o allt och drog ut den... om det va skönt? Mja. Men nu va de klart. Och inget behövde jag sy heller.



Han va 53cm lång och vägde 4146gram :) Helt perfekt, helt sagolik. Tänk att jag fick dessa 2 helt underbara pojkar, Troy och Max, det är inte klokt om jag tänker efter. Jag är den lyckligaste mamman i världen!



Jag förundras över hur mkt smärta en kvinna kan klara av, det går inte för allt i världen att förklara för en som aldrig ha fött barn, vilken smärta det handlar om. Sån smärta att man tappar kontrollen ibland, skakar och har döds skrik... Denna förlossning var jag mkt mer med, hade mer kontroll och var med i matchen, men helvete man glömmer hur ont det gör. Men det är helt häpnadesväckande att all smärta bara försvinner när bebisen "glider ut".


vilka upplevelser, helt olika men LIKA magiska! Återigen, jag är världens lyckligaste!

AJ AJ AJ AJ AJ AJ



Du vackra skapelse, alldeles ny, några minuter gammal.



Åsså fikan efteråt :)



Pappan o Max



Första mötet mellan Troy o Max. STOLT storebror må ni tro. <3



Mina älsklingar <3 Ni betyder allt.







1 månad.

Fortfarande ingen tid för bloggen...


Har tvättat upp Dojjs gamla kläder i storlek 62 nu, för allt i 56 är för litet. Max växer så det knakar!


Vi har tillbringat 1 vecka i Känne, nu är vi hemma. Vi hann med ett beök på näset, idag har vi haft Ellas o Ellie på besök och nu är mamma här!

Klockan är mkt så jag måstes stupa i säng! Skriver mer en annan gång!


Puss

Ingen tid.

Ja, de finns nästan ingen tid till att blogga.
När barnen sover måste man plocka ihop o dona, sedan lägger man sig för att orka amma på natten o eventuellt byta bajsblöja, sedan upp 6-7 med Dojjs igen!

Troy är otroligt mån om Max, så fort han skriker springer han dit och ska klappa o pussa han! Pussar och kramar får han massvis av varje dag <3 Troy har inte visat de minsta tecken på avundsjuka eller nånting. På badstranden gjorde han illa sig och blev ledsen och sa då "bort bort" till Max som låg och åt på tutten när Troy ville bli tröstad, men förklarade bara att Max åt så Troy fick sitta bredvid mig och bli omkramad... och de gick ju lika bra!
Han är så otroligt förståndig Troy! Som när vi läser bok vid nattningen och Max gnäller så vi inte kan läsa klart boken så bryr han sig inte så värst mkt, utan tar det med ro.
Igår vid middagsluren, somnade båda barnen samtidigt, bredvid varandra i sängen och Troy höll om Max, tårarna va inte långt borta på mig kan jag lova :)

Max är lugn som en filbunke han med, han äter, sover o bajsar mest... som de ska va! Ibland blir det magknip så de blir lite gnäll men de brukar gå över snabbt!! Nätterna är lugna dom med, ammar gör jag men det är inget skrik eller grin.
Han använder mitt bröst till sugbehovet, men jag trugar på med nappen.. som han inte vill ta...samma som Troy när han va liten. Hoppas han tar den snart!


Vilken skillnad det är alltså, med Troy va man ju livrädd och nervklen utav desslike... inte trodde jag att jag skulle åka på badstranden en hel dag med en 2,5 veckors gammal bebis och en 2,5 åring iaf :) Hade Maria o Matilda med mig som passade ena ongen när jag hade den andre :) Men ändå...



De va lite uppdate....