Ja, nu har vi bott här i en vecka. Köket har vi fått i ordning på, köpt nytt matbord o så, blev hur bra som helst :)
Bara några hyllor o så som ska upp.

När Johan kommer hem ska vi köpa ny tvbänk och lite småprylar. Mkt behöver fyllas upp :)


Igår på morgonen kände jag mig konstigt när jag klev upp vid 5 för den regelbundna pinkningen och ett glas saft... fick ont i magen men de brukar jag få ibland när jag äter/dricker ngt, speciellt på morgonen, precis som att det fastnar i mellangärdet. Tänkte inte mer på det.

Jag o Troy klev upp vid 7 och åt lite youghurt, Troy tog sig för magen och sa aj sedan kom det en spya i soffan! Stackars liten! Tvätta av och dra av klädslen och in i maskin. Sedan börjar min mage... får krampattacker. Försöker trycka fram kräknigar själv..går väl sådär. Ligger i sängen och skriker av smärta... Dojje va så gullig... så kom han och drog upp täcket till hakan på mig, klappade mig på kinden och gav mig pussar! Smärtan blev värre och värre... från naveln och uppåt... svider och krampar! Och kommer i omgångar. Rätt som det är så börjar Troy att hosta och försöker kräkas, men de kommer bara lite galla! Och samtidigt får jag kramper... tillslut går det inte längre så jag ringer sjukvårdsrådgivningen och dom tycker jag ska komma in på engång, med ambulans... men de kändes lite drastiskt. Så mamma får ta taxi hit från jobbet, då hon hade sin bil hemma, samtidigt åker maria o bon hit och hämtar upp mig och kör mig till förlossningen... dom ville ju se att de inte var någon fara med bebis. Gå från akuten och in på förlossningen, trodde jag skulle tuppa av i hissen...

de va inge fara med bebis, men jag hade så ont ...de kändes som att någon tog tag i nått organ i magen och vred om, som tusen nålar. Ja, läkarn hade gett mig morfin om jag ej va gravid... men nu va jag de så de enda han kunde ge mig va alvedon... men vilket han tyckte va onödigt då de ändå inte skulle hjälpa... MEN NÄEHE, SÄGER DU DET?????
Ja, så jag fick åka hem, härda ut smärtan, då det förmodligen va ett tarmvirus som gjorde att tarmarna krampade. Skulle hålla uppsikt så jag inte fick mer ont på höger sida ifall de va blindtarmen...

Väl hemma va Felicia hos oss hela dagen, hon servade mig o tog hand om Troy så jag fick vila, tack för de! Dock sov både jag o Troy från kl 1 till 5...han va nog helt slut han med! Sedan kom mamma hit och fixade mat... dock fick jag i mig en halv spagehettie bit... Troy därimot åt bra :) Och gör fortfarande!

Imorse när vi vaknade va smärtan nästan helt borta... är helt öm och får inte i mig så mkt, men huvudsaken smärtan inte är som den va igår. .Herregud jag låg bara o gallskrek o grät... vill inte vara med om det igen! Speciellt inte när man är höggravid och ensam med en 2åring, tänk om man hade tuppat av eller nått...




Nu är Dojje på fotboll med momma ... och jag har stökat på lite här hemma! Försöker att ta de lungt... för de behövs! Vecka 35 nu...


Hörs hej