Jag väger nu 69kg, 69 jäävla kg. Jag har gått upp 9 kg sen i somras. Jag spyr, jag vill gå i ide till bebisen har kommit, tills jag har tränat bort allt fett och gått ner till mina 60kg igen. Vill inte visa mig ute, jag skäms för att det syns att jag har lagt på mig. Ni vet den där känslan av att allt är obekvämt, ni vill gömma halsen i halsduken för att inte visa dubbelhakan. Ja, kom inte med era kommentarer, jag vet allt det där. Men detta är vad jag känner, och det är inget roligt.

Till något sjukt jävla roligt... JOHAN HAR FÅTT FAST ANSTÄLLNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fy fan, vilken lättnad, vilken glädje! Vi hade bestämt oss för Sundsvall, men gissa vad, ändrade planer igen! Vi flyttar till Karlstad. Det blir sinnessjuka långa resor för Johan hela tiden, och saker och ting går bara man vill :) Allt känns så jävla bra!

Idag har jag fixat utväxten hos Emelie, jag o dojje har bakat bullar och gjort hemmagjord pizza :) Mums! Liten sover, tvätten tvättas, lägenheten är städad, disken är diskad, resväskan är packad och Johan är på ingång, är nog här när som helst :)

Kl 7 imorgon går tåget, oj vad mysigt vi ska ha det :)

Vi hörs på söndag igen!

Det känns som att jag packar på mig själv alldeles för mycket, jag packar på mig ANDRAS känslor och gör dem till mina. Jag är som en beskyddare, försöker att vara men det blir bara helt fel.
Jag har aldrig tänkt på detta förut, att jag gör såhär... det slog mig idag, då jag höll på att svimma när jag lagade mat, höll på att svimma av överflöd av känslor, ångestladdat. hjärtklappning och stickningar i armar och ben.
Tänk er att ni blir så rädd och orolig att det slår över till ilska, en sådan ilska att jag inte kan förklara.

Jag orkar inte ha det såhär, jag orkar inte vara arg, förbannad, ledsen så fort det blir något. Egentligen rör inget av detta mig, på något sätt. Men ändå, mår jag som jag mår och känner jag som jag gör.
Vill bara skrika rätt ut, få ur mig allt ting, SPY ur mig alla känslor. Jag behöver verkligen ett bollplank känner jag, nu hade jag behövt Nanna!
Jag önskar bara att jag kunde släppa allt, låta det vara.... varför kan jag inte????????????

Samtidigt när jag går runt och grubblar hela dagarna, blir jag så rädd att det ska påverka livet där inne i magen, för vad vet man.


Johan & Troy, ni är mina guldklimpar!

Gravid är just vad jag är. Önskar jag kunde säga att det känns underbart, men jag mår illa konstant, 24 timmar om dygnet. Önskar jag kunde kräkas mer än vad jag gör, så vore det inte lika jobbigt (?) Men jag vet att det går över, tack o lov, om nån månad sådär :)

Vad har jag gjort sen sist? Jag har varit och tittat på Volbeat, och ojojoj vad bra dom va! Men förbanden, haha jag tycker det är så dåligt så det är patetiskt. Jag skämdes, helt seriöst. Bland det värsta jag har hört. Det är inte sång, man hör ingenting av vad de sjunger, de enda man hör är vrål och grymtningar, så länge dom inte "sjunger" kan melodin vara helt OK. Pappa bjöd mig o syster både på konsert och mat innan, himla trevligt :) I fredags åkte jag ner till stan, plockade upp Emma och vi for ut till Birsta. Handlade en ny åkpåse till Troy, självlysande pyamas, smink åt mig sj & ett par leggings. Därefter storhandlade vi mat. Sedan brummade jag hem. Kul att få lite egentid med Emmis, inte varje dag precis ;)
Igår gjorde jag högskoleprovet, gick sjukt fort och jag tyckte det kändes bra, spännande när resultatet kommer om cirka en månad.

Nu har Johan åkt på jobbet i vanlig ordning, lilltroyye sover och jag sitter här. I veckan har vi inte mkt planerat.

Måndag; Skola & dagis
Tisdag; Skola & dagis
Onsdag; MVC, läkarn för att försöka känna i vilken vecka jag är i.
Torsdag; Fixa utväxten nere hos Emelie, packa, packa, packa, Johan kommer hem.
Fredag; Hoppa på tåget kl 7 och åka ner till sthlm. Shoppa, äta gott och mysa på hotellet :)
Lördag; Förmodligen skansen, strosa runt och mysa :)
Söndag; Åka hem igen och Johan åker tillbaka till jobbet.




Nej, nu ska jag försöka äta ngt och även försöka behålla det.


Btw, fin blogg jag har va?:)

Helt sjukt egentligen hur ens liv kan byta riktning. Jag törs inte riktigt skriva om mitt gamla liv här. Känns som att man lämnar ut för mycket. Men samtidigt vill jag kunna skriva av mig, men det är läskigt när man inte vet vilka som läser.

När jag ser tillbaka var jag en helt annan person än jag är idag. Jag och mina vänner älskade denna låt, undra varför ...haha. Lite komiskt nu så här efteråt....

"This is what i love and cant stop loving ,
Get wasted at partys from 9 till 7 in the morning ,
I live for the music , rolling blunts feeling high ,
getting loaded ,
or take some pills and go to lala land ,
spending all my money on dope and extreme high price tickets ,
but in the end its all worth it ,
i like to live in my own world , fcuk regular life fuck a 9 to 5 job ,
im told to enjoy every hour every minute , so thats what i do on friday's &
saturdays why should i take life so seriously i just wanna do what i like to do ,
be as far from reality cause i cant stand socitey it my own world i just wanna
hear the music ...

i think the whole system fucking sucks everybody working their fucking
asses off during the week , getting totally  fcuking stressed out
so whats wrong ? & whats right i live for hardstlyes . i live for hardstyles baby
come on lets go ...."

Men idag, då lever jag för plugg, jobb, städning, barn, sambo, fästman, tankar i husbygge, flytt, mysiga hemmakvällar och långa skogspromenader... ja, jag vet... jag trodde det inte heller :) Men gud så jag  trivs, jag trivs i mitt nya liv. Det gamla har jag i ryggsäcken som en erfarenhet!!!

För 4 år sedan var det bara fest som gällde för mig. Jag har alltis känt mig udda, konstig, utanför och lite knasig. Men så hittade jag en gemenskap, jag hittade hem, jag hittade min "familj". Vissa är på samma linje som mig idag, andra har gått ännu längre, vissa lever inte. Vilket är så otroligt tragiskt.
Men vet ni, konstigt nog så ångrar jag ingenting jag har gjort i mitt liv. Jag ser det som en enorm erfarenhet. Detta har format mig till den jag är idag, jag har mer förståelse för vissa beteénden hos människor som ingen "normal" har. Jag dömer inte människor så lätt som andra...


Kan bara konstatera att jag älskar allt i mitt liv, visst har jag motgångar, men motgångerna idag går inte att beskriva med de motgångar jag hade för 4 år sedan!
Jag har allt att tacka han där uppe.............................. Vem han nu är :)


Tjingeling!

Åh, jag har bara en uppgift klar nu på skolan, sen är jag fäääärdig! Lovely! Skönt att lägga detta komvux kapitlet bakom sig sen :)
Högskoleprovet snart också.

Ja till helgen kommer nog syster hit på fredagen, ska rå om henne efter diverse händelser i helgen. Något jag har lärt mig under livets gång är att ha hellre FÅ RIKTIGA vänner, än många ytliga och falska vänner. Det vinner man på i längden. Annars blir man sviken, så är det bara. Men det kommer min älskade syster att lära sig hon också, om något år :) Iallafall så ska vi mysa på, se film och prata om livet i sig :)
Lördag vet jag inte riktigt vad det blir, kanske jag o dojje åker ner till farmor/svärmor o Lasse och hälsar på. Det blir en lugn och harmonisk helg med andra ord :)

Helgen efter det är det mkt, både Umeå och Volbeat på söndagen, tummen upp för det :)

Nu ska jag hem o plocka o städa lite :) Umgås med mina favvoriter såklart! Hej hej!

Livet ter sig inte alltid som man tror :) Men visst är det fantastiskt? Tänk om man alltid visste vad som komma skall, nej gud så tråkigt.





Troy är mitt allt, hela mitt liv. Tänk om jag kunde beskriva med ord hur mkt jag älskar honom......

Nu ska jag krypa ner bredvid han, krama om han och smeka hans kind, hans mjuka, mjuka kind! Jag älskar mitt liv, jag älskar Troy.

Tror inte nerverna har släppt än sen i Torsdags kväll/natt. Troy fick nämligen åka ambulans för första gången, och förhoppningsvis den sista.