Bädda ner Troy i vagnen efter lunch o gick en promenad och uträttade lite ärenden. Han har ingen feber men en jäkla förkylning =( Han sov ett tag på balkongen men nu ligger han o sover i sängen, lillfisen!

Snart kommer farmor & farfar hit, trevligt!
Löning & studiebidrag kom idag, toppen!
Johan kommer hem ikväll, tidigt dessutom!

Men det bästa utav allt, den 30 december ska vi på ultraljud :) Om lite mer än en månad! Spännande! Jag tror vi får en liten pojke till <3 :) För oss spelar det ingen roll vad det blir, bara vi får ett friskt barn!


Nu ska jag leta julklapp åt Johan!

Ja, jag har lagt på mig, för att vara exakt 10 kg sen i våras, om det är roligt? Näe, skulle inte tro det, så som jag kämpade, och bara la av. Och sen jag blev gravid så har det blivit ännu värre. Jag skyller liksom på det, att jag är gravid och då FÅR MAN äta vad man vill, då jag egentligen vet att det inte riktigt är så.

Vet ni, att jag gick upp nästan 30 jävla kg när jag väntade Troy, 30 kg... mkt rann av mig hur lätt som helst, då jag ammade och gick långsamma promenader, men resten har jag fått KÄMPA bort, och när jag nådde min startvikt rasade ytterligare 10kg av. Och så fräsh har jag nog aldrig känt mig. Nu känner jag mig äcklig och fet, och ja, jag vet att jag är gravid, men jag känner så.
Jag är redan så jävla taggad, peppad och motiverad för att börja träna STENhårt och börja med lchf efter graviditeten! Är sjukt laddad redan!!! Jag vet att jag kommer klara det.


Jag tänkte visa er några bilder så ni ser skillnaden

Dagen innan Troy föddes.




1 år och 2 månader efter



Några veckor efter förlossningen, haha! Alltså jag mår dåligt när jag ser mig själv på denna bild, titta ansiktet...som en jäkla boll! Och vilken frissa ???



1 år och 3 månader efter förlossningen! Sådär smal vill jag va, varken för mkt eller för lite, enligt mig! Jag ska nå dit igen, jag vet att jag kan!!!!!!!!!

Ska jag vara helt ärlig är det inte fören nu jag har börjat känna glädje för det lilla livet i magen, hur hemskt det än låter är det sant. Jag har varit så himla deprimerad en tid, allt har känts jobbigt, inget har varit bra och jag har bara velat sova.
Jag har haft dåligt samvete mot Troy, känt mig otillräcklig helt enkelt.

Men igårkväll när jag låg o kände på magen, bara vände allt, poff sa det så kände jag en sån enorm glädje, eller lycka snarare. Tänk att det är ett litet liv där inne, Troys syskon! Jag ska bli 2 barns mamma! Jag har redan den finaste sonen i hela vida värden, och den finaste fästmannen i hela vida mannen, jag har en utbildning, har det bra ekonomiskt, jag har framtidsdrömmar, jag och Johan har det bra tillsammans och vi väntar vårt andra barn! Vad har jag att må dåligt över? Näe, INGENTING! Jag måste ha en hormon karusell där inne! :)
Vi ska lyssna på lillhjärtat 13 december, ultraljud har vi inte fått ngt datum för än :)


På fredag ska vi på vårt första utveckligssamtal om Troy :) Vart har tiden tagit vägen egentligen?? Jag minns när vi låg på BB, låg och tittade på han i timmar, tittade på han när han sov så han andades... Åh, mammas lillfis!

När lämnade ni bort era små första gången? När man ammar är det ju svårt, jag ammade Troy tills han var runt 10 månader, men vi lämnade inte bort han en hel natt fören han var 1 och 4 månader. Och därefter har vi bara lämnat han 1 gång en hel natt. Han har ju också varit otroligt mammig och pappig, och haft ett humör som heter duga, skrikit tills han tuppat av osv. Men det har ju växt bort nu, skrik tills han tuppar av alltså... (peppar peppar ta i trä). Därimot andra gången vi lämnade bort han, blev det 2 nätter. Då jag åkte till Oslo på Johans jobb! DÅ var han hos Faster Maria med familj, det hade gått hur bra som helst, inte gråtit en gång. Men jag mådde skit dåligt, lämnade av han på fredag kväll... och kunde inte slappna av fören vi hämtade han, va på skit dåligt humör och hade gråten i halsen. Är det jag som e konstig? Borde man träna mer på att lämna bort dem till mormor/farmor?
Jag vet att jag o Johan har pratat om att åka till Åre eller nå annat fjäll, och bo på hotell, gå på spa och massage innan nästa kommer. Men bara jag tänker på det så vrider det sig lite i magen, jag har så himla svårt att slappna av på ngt vis. Jag sover som en kratta också!


Ne, nu blev det en massa svammel.... nu ska jag sätta upp de sista julgardinerna!

Hej!

Dag 01 – Presentera mig själv

 

 

Jag heter Therese, är 22 år, 23 på juldagen, bor i Ånge med min familj. Jag är uppvuxen i Johannisberg, där jag bodde med min mamma, pappa & syster. Hade den bästa uppväxten man kan ha!!!!! Tog studenten 06 efter 3 år på barn & fritidsprogrammet, därefter har jag jobbat extra som vårdbiträde inom vården. Jag bodde också under en kort tid i Oslo, där jag arbetade på hotell, dagis och på lager. Trivdes inte så vidare mkt så jag flyttade hem rätt snabbt. När jag kom hem skaffade jag mig en lägenhet i Fränsta, där blev jag inte så långvarig utan flyttade ner till Hudiksvall för att "vila upp mig lite". Det är den bästa livsinventering jag har gjort, en sådan borde alla göra, utan problem eller med! Jag har varit busig, hopplös och en otroligt revoltande tonåring, har alltid gått min egen väg, alltid velat prova farliga saker, som är utanför det vanliga, den där kicken ni vet... när man kör 200km/h eller dylikt... det är den jag har gillat!

Efter min vistelse i Hudik flyttade jag hem till Johannisberg i nån månad, köpte därefter en lägenhet i Haga i Sundsvall, började studera till undersköterska. I samma veva som jag skrev på kontrakt för lägenheten blev jag ihop med Johan! Bodde i min lägenhet i ett halvår innan jag sålde den och hamnade återigen i Ånge, haha. Jag blev gravid och den 10 feberuari 09 kom världen finaste Troy ut till världen!!!!!!!!!! Från den dagen har mitt liv ändrats dramatiskt, livet fick äntligen´en mening!!!!!!!!! Sedan var jag mammaledig i nästan 1,5 år, därefter har jag studerat på komvux för framtida studier på högskola då jag vill läsa till socialpedagog. Jag arbetar också extra som undersköterska på hemtjänsten här i Ånge. Vi väntar också tillökning, och h*n är beräknad i slutet av maj. Vi söker också för fullt lägenhet i Sundsvall.

 

 

Det var allt för idag :)

Dag 01 – Presentera mig själv

Troy har varit inne i någon slags fas, en väldigt LÅNG fas. Det har varit gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll, ingenting har varit bra, allt jag säger ska han göra tvärtemot... säger jag att vi ska gå ut, som han annars ÄLSKAR, måste det bli gnäll och skrik, inte jämt men ofta, ska vi leka ute, är ingenting bra... när jag hämtat han på dagis, får han inte gå åt de hållet han vill när vi ska gå hem, lägger han sig på backen och gör sig sådär extra tung och jag får PRESSA ner han i vagnen.  Vissa gånger på affären, om han inte får som han vill, lägger han sig ner på golvet och spakar och skriker och gör sig extra tung när jag ska ta upp han... de enda som har varit någorlunda är att titta på tv, men jag tycker inte om att han ska sitta där hela tiden, det räcker lite grann på morgonen.... och kanske en liten sväng på kvällen.
Jag har varit så trött, slut och dålig de senaste veckorna, så jag har itne varit speciellt påhittig heller, vi har mest varit inne när jag har hämtat han på dagis. Jag går runt med dåligt samvete hela dagarna.
Alltså, allting har varit en kamp, ALLT... ska jag laga mat och han inte får stå vid spisen, grin grin SKRIK SKRIK, slå sig själv i golvet... och när han blivit på de humöret vill han inte äta... ja de va ett exempel av MÅNGA. Det har varit en kamp när han ska sova mitt på dagen, vilket det inte har varit förut.
Jag har ingen bil när Johan jobbar borta och här i SKIT ånge finns det ju fan inget att göra. Jag menar, hur rolig är lekparken här? Näe just det. Så jag har tänkt och tänkt och tänkt vad man ska kunna hitta på, vad jag ska kunna underhålla Troy med och få lite mer tid för varandra.
Jag hade i princip helt glömt bort Stor & Liten. Sagt och gjort, idag fick Troy vara hemma från dagis. Vi började dagen med att busa i sängen och läsa så många böcker Troy ville, sedan åt vi långfrukost... gröt med färska/frysta hallon o rostisar, sedan tog vi på oss kläderna och gick ut i den härliga snön, tog fram pulkan och gick en långsväng, Troy njööööt :) Vi var en liten sväng i lekparken innan vi gick på stor och liten, där kunde vi umgås samtidigt som det var andra barn där... va så himla längesen vi var där.
Sedan gick vi hem och sov en liten stund, därefter åt vi mellis och gick bort till farfar & karin. Där bjöds det på fika och gotta :)
Vi konstaterade iallafall att Troy är allergisk mot deras hund, han satt utan byxor på en filt han brukar ligga på, sedan va han ILLRÖD i på benen och kliade som en tok... :( Stackars mammas fina lilla kille! Ska ringa bvc imorgon och höra om ett allergitest .. även mot andra saker.


Jag och Troy har iallafall haft den bästa dagen på länge.... han har varit så go och mysig HELA dagen, det är han jämt men det har nästan inte alls varit ngt gnäll eller nånting.
Jag har känt mig som en kass mamma den senaste tiden... jag har inte orkat nånting. Jag känner mig helt orkeslös... på jobbet igår höll jag på att tuppa av, så en kollega fick komma och ta över så jag fick gå ut i bilen och sätta mig. Så jobbigt att känna såhär, men det värsta utav allt är det dåliga samvetet mot Troy.
Jag längtar tills vi flyttar till en stad, finns så mkt mer att göra, finns bussar och som sagt, sååå mkt mer att göra. Tills dess har jag bestämt mig för att gå på stor och liten 2 dagar i veckan, om jag inte jobbar.
Jag är så himla glad för den här dagen.... Känns som att Troy uppskattade det också.

Det låter som att vi aldrig gör ngt, det gör vi ju, mer än många andra.... men denna dag har känts speciell på ngt vis.




Nu är Johan på ingång... vilket betyder sovmorgon imorgon... och att Johan kommer hem såklart :)




All min kärlek till mina prinsar!!!!!!!!!!!!

Kul med alla kommentarer, skit kul :)

Ja, gårdagen va bra, dansade i 3 timmar, drack alkoholfria drinkar & citronvatten, skrattade och skämdes för och åt människor ... :) Vilka nötter det finns!

Jag & Maria gick på birsta city innan vi gick ut, jag letade efter en outfít för kvällen i TIMMAR, hittade inget, jag såg bara fet och överviktig ut i ALLT... tillslut drog jag på mig en tajt klänning och vipps... jag upptäcker att jag har en liten kula, en bebismage, gud jag blev så paff :) Så troligt mysigt. Trodde inte jag skulle få mage såhär tidigt, men tydligen brukar de gå fortare andra gången... :)


Ni ska få lite bilder från helgen, och några andra!


Puss sötnosar!

Älskade mage!




VÄRLDENS snyggaste Maria



Jag på aveny



Maria gör några moves...



Jag



Jag & världens bästa Maria



Världens vackraste



Busfrö



Hjälper till att kratta löv :D



Haha, far & son har roligt tro ja :)



Min snygging



Min skatt o jag



Finns inga ord



Finns inga ord heller






Det får räcka för ikväll

Har Maria & Bon på besök. Troy & Bon har busat HELA dagen, den som säger att barn inte LEKER med varandra i den här åldern kan slänga sig i väggen, Troy & Bon leker med varandra HELA tiden... vi har alla skrattat så vi har vikt oss dubbel idag/ikväll.... så himla underbart att se.

Johan är på ingång, kommer vilken sekund som helst, underbart. SOVMORGON imorgon, LJUVLIGT!!!!!


På lördag ska jag & Maria ut på aveny, jag bokstavligen HATAR att gå ut nykter, stirrig & stel som en pinne... men jag bara måste gå när de kommer spelas så ljuvlig musik.
Dessvärre måste jag köpa kläder att ha på mig, då jag inte får på mig nånting av de jag har.... 10kg sitter som ett smäck.

Det va allt... återkommer med bilder och video när jag orkar.

Ja, vi har vetat redan från födseln att vi har fått en bestämd liten herre, men denna otrliga vilja, trodde inte jag kom fören i 2års åldern, eller är det trots? Eller är det viljan som är OROLIGT stark? Jag gissar nog på viljan. Som idag, hämtade jag gullungen på dagis, sedan gick vi ner på komsum för att handla lite.
Ja, och VARJE gång vi är på affärn ska ha plocka smågodis, så jag sa åt honom lungt och sansat att vi inte skulle plocka något godis. Ungen blir vansinnig, lägger sig på golvet, sparkar med fötterna och skriker, jag får släpa han till kassan och lägga han på golvet där medans jag betalar, folk överallt som glodde som nå miffon. När betalningen va klar fick jag dra upp han från golvet, han drar mig i håret och skriker och biter ihop tänderna, därefter får jag PRESSA ner han i vagnen, för gå ville han inte heller utan la sig bara raklång ner på golvet. När vi väl kommer ut lugnar han ner sig och dricker lite festis.

Lillgubben, han har börjat banka sitt eget huve i golvet eller backen också, när han blir arg. Vad ska man göra när dom gör såhär? Ju mer jag försöker prata med han ju mer arg blir han. Ja, det är inte lätt att vara liten alla gånger.

Men en sak vet jag, och det är att jag älskar min lilla guldklimp över allt annat. Räcker med ett leende efter et utbrott så smälter man igen :) Mammas godis!

Jag har nog inte riktigt förstått än att jag är gravid, de där strecket på stickan ger inte så mkt inlevelse att man faktiskt ÄR gravid, utan det kommer när det syns & känns.
När jag väntade Troy hade man i tankarna varje liten sekund att man va gravid, nu glömmer man bort det då och då och kommer sen på sig själv, att just de, jag är gravid.

Jag har börjat drömma jätte mkt om graviditeten, bla att vi var på ultraljudet och vi såg att det var en tjej, även fast jag va helt säker på att det va en liten pojke :) Vilket jag faktiskt är, säker på att det är en liten pojke som bor i min mage.

Sthlm resan orkar jag inte dra en gång till, va skit jobbigt, Troy blev sjuk, danderyds sjukhus då Troy fick förkylningsastma, skrik & gråt, jaa... en sjukt onödig resa.

Vi letar lägenhet för fullt nu, en till bil är också aktuellt att titta på. Allt löser sig.
Jag har beställt nya julgardiner från jotex, och en stor jul-lykta :) Vill inte köpa så mkt till lägenheten då vi ändå ska flytta, roligare att köpa saker till de boendet istället.


Troy är på dagis och jag ska lägga mig o vila lite, plugga lite och vila lite till :)


Hejdå!