Ska jag vara helt ärlig är det inte fören nu jag har börjat känna glädje för det lilla livet i magen, hur hemskt det än låter är det sant. Jag har varit så himla deprimerad en tid, allt har känts jobbigt, inget har varit bra och jag har bara velat sova.
Jag har haft dåligt samvete mot Troy, känt mig otillräcklig helt enkelt.

Men igårkväll när jag låg o kände på magen, bara vände allt, poff sa det så kände jag en sån enorm glädje, eller lycka snarare. Tänk att det är ett litet liv där inne, Troys syskon! Jag ska bli 2 barns mamma! Jag har redan den finaste sonen i hela vida värden, och den finaste fästmannen i hela vida mannen, jag har en utbildning, har det bra ekonomiskt, jag har framtidsdrömmar, jag och Johan har det bra tillsammans och vi väntar vårt andra barn! Vad har jag att må dåligt över? Näe, INGENTING! Jag måste ha en hormon karusell där inne! :)
Vi ska lyssna på lillhjärtat 13 december, ultraljud har vi inte fått ngt datum för än :)


På fredag ska vi på vårt första utveckligssamtal om Troy :) Vart har tiden tagit vägen egentligen?? Jag minns när vi låg på BB, låg och tittade på han i timmar, tittade på han när han sov så han andades... Åh, mammas lillfis!

När lämnade ni bort era små första gången? När man ammar är det ju svårt, jag ammade Troy tills han var runt 10 månader, men vi lämnade inte bort han en hel natt fören han var 1 och 4 månader. Och därefter har vi bara lämnat han 1 gång en hel natt. Han har ju också varit otroligt mammig och pappig, och haft ett humör som heter duga, skrikit tills han tuppat av osv. Men det har ju växt bort nu, skrik tills han tuppar av alltså... (peppar peppar ta i trä). Därimot andra gången vi lämnade bort han, blev det 2 nätter. Då jag åkte till Oslo på Johans jobb! DÅ var han hos Faster Maria med familj, det hade gått hur bra som helst, inte gråtit en gång. Men jag mådde skit dåligt, lämnade av han på fredag kväll... och kunde inte slappna av fören vi hämtade han, va på skit dåligt humör och hade gråten i halsen. Är det jag som e konstig? Borde man träna mer på att lämna bort dem till mormor/farmor?
Jag vet att jag o Johan har pratat om att åka till Åre eller nå annat fjäll, och bo på hotell, gå på spa och massage innan nästa kommer. Men bara jag tänker på det så vrider det sig lite i magen, jag har så himla svårt att slappna av på ngt vis. Jag sover som en kratta också!


Ne, nu blev det en massa svammel.... nu ska jag sätta upp de sista julgardinerna!

Hej!