Jag är så lyckligt lottad. Att just Troy blev min, det är som i en saga. Ibland blir jag rädd att vakna.
Jag behöver inget annat än just Troy.
Och Johan såklart, han gör det komplett. Allt annat är oviktigt.

Jag är allergisk mot sprit, visste ni det? När jag dricker det blir jag knäpp, inte "knäpp", utan knäpp på riktigt, när jag har fått i mig tillräckligt, vilket händer väldigt ofta. En är för mkt och tusen är aldrig nog... ungefär så! Jag önskar man kunde ha lika roligt utan det, jag hoppas den dagen kommer en vacker dag.
En dag i taget va det.....

När liten var på daigs mellan 9-12 sov jag som stock! Va så sjukt trött. Himla skönt.
Hämtade lillen vid tolv, la han i sängen direkt för han va sååå trött :) När han vaknade tog vi varsin trasa och började dammtorka överallt, sedan satte vi oss i bilen och for till apoteket och konsum och handlade, Sedan hem och började med maten, korv och stuvade makaroner, troyyes favvo:) Och ärtor såklart!
Efter maten dammsög vi hela lägenheten och plockade ihop. Sedan blev det dags för lälling och nattning, han hostar och snorar som bara den. Hostan är bara på kvällen/natten iallafall, hoppas han inte får feber när jag åker på fredag, för han det blir jag hemma. Känns inge bra att lämna han om han är sjuk.
Efter att han somnat skurade jag golven och fixade med den sista tvätten. Därefter har jag suttit här, haft mamma på besök en sväng.

Imorgon står det dagis på schemat, jogga om Johanna vill följa med, köpa student present åt Mathilda och packa.
Usch, ju närmare fredag vi kommer ju mer ont i magen får jag :( Det är liksom en HEL helg, som längst har han varit från oss från klockan 5 på eftermiddagen till halv 9 på morgonen, och då sov han från halv åtta till åtta på morgonen.
Men han får det hur bra som helst hos faster, kusin och Micke. De vet jag. Men det gör ont.


Nu ska jag ringa min älskling innan jag lägger mig och sussar sött bredvid min älskade lille Troy.

Måste vara rekord :)

Jag o Troyis for ner till Fränsta och åt surströmming och nypotatis hos mamma och morfar, MYCKET gott!
Dessvärre va inte Troy på humör, inte alls. Vet inte alls vad det är. Kanske är förkylning som eskalerar.

Imorgon blir det dagis på förmiddagen, då ska jag passa på och dammtorka, dammsuga, ta toan och golven och även tvätta så allt är rent och fräscht tills helgen.

På fredag åker nämligen jag till Oslo, till min älskade Johan! Troy ska vara hos faster Maria, Bon och Micke. HELA helgen, kommer kännas skit hemskt att lämna han men jag vet att han kommer ha det bra, busa en massa med Bon.
Pappas företag bjuder alla anställda med respektive på en heldag med massa aktiviteter och övernattning på hotell. Ska bli väldans trevligt. Plus att jag och Johan behöver det, mer än nånsin. Jag längtar, samtidigt som jag gruvar mig att lämna bort Troy så länge, hoppas bara inte han blir dunderförkyld. Snoret rinner och hosta har han fått.

Nåja, det ska nog bli bra det där.

Nu ska jag ta mig nått att fika. Herrå!

Jag har valt att lösenord skydda min blogg hädanefter. Vill kunna skriva av mig om mer personliga saker, som jag inte vill hela världen ska läsa.

Jag har lidit av ångest till och från ända sen början av tonåren. Ofta helt utan orsak.
Jag har drabbats av panikångest attacker några gånger också.

Ångesten kan beskrivas som ett tryck över bröstet, som att revbenen och huden är borta över bröstet, att hjärtat är så skört och minsta lilla ljud gör att det rusar, och det är helt öppet, finns inget som skyddar det.
Och när jag känner såhär, kan ni ju räkna ut själva vilken ångest jag får när jag dricker alkohol. Spelar ingen roll om jag dricker 3 eller 10 öl, så förvärras ångesten. Helt ärligt vet jag inget värre än ångest, det är så påfrestande och sjukt jobbigt. Detta är ngt man helst inte talar om, det är skamligt och bara rycka upp sig, eller hur?
Jag säger inte att jag alltid mår såhär, utan jag har mina perioder. Och just nu är jag i en sån period.
Tur jag har Troy, det är han som får mig att gå upp på morgonen, det är endast när jag tittar på han som jag ser ljus.
Jag har också en underbar fästman, som stöttar mig, förlåter mig, visar förståelse och är alldeles alldeles underbar. Vi har alla våra motgångar, jag hoppas att jag och Johan ska växa oss starkare i allt och hålla ihop för alltid.


Jag har tagit bort min facebook också, jag har inget behov av att ha den längre, man är nyfiken och går in och tittar på diverse sidor... och man har ingen aning om vem som går in och tittar på ens bilder etc.


Jag hoppas den här ångestperioden går över snart, för det är inte roligt alls, inte för fem öre.


Nu blir det sen frukost.

hur gör man ett lösenord skyddat inlägg?

Helgen ser ut som så....

Fredag; Dagis, träna, middag hos svärmor och Lasse! Hem o sova skönt :)
Lördag; Mama kommer upp, gå ut o kika på träslaget, ut o jogga, mysa med Troyye och äta god mat o se film.
Söndag; Ner till Träporten och fira nationaldagen

Pappan har åkt till Norge och jobba och jobbade sin första dag idag:) Jag är så stolt!

Så ser min o Troys helg ut. Mitt älskade barn, han är verkligen min son, ibland kan jag titta på han och förundras, hur han kunde bli så otroligt vacker och att han valde mig som mamma. Jag älskar han så orden räcker inte till. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, han är verkligen det BÄSTA som har hänt mig.
Jag ser framemot allt med Troy, allt med hans utveckling! Han har gjort mitt liv komplett!


Nu ska jag krypa ner bredvid den vackra skapelsen och se framemot en ny dag med han :)


God natt.