Jag har valt att lösenord skydda min blogg hädanefter. Vill kunna skriva av mig om mer personliga saker, som jag inte vill hela världen ska läsa.

Jag har lidit av ångest till och från ända sen början av tonåren. Ofta helt utan orsak.
Jag har drabbats av panikångest attacker några gånger också.

Ångesten kan beskrivas som ett tryck över bröstet, som att revbenen och huden är borta över bröstet, att hjärtat är så skört och minsta lilla ljud gör att det rusar, och det är helt öppet, finns inget som skyddar det.
Och när jag känner såhär, kan ni ju räkna ut själva vilken ångest jag får när jag dricker alkohol. Spelar ingen roll om jag dricker 3 eller 10 öl, så förvärras ångesten. Helt ärligt vet jag inget värre än ångest, det är så påfrestande och sjukt jobbigt. Detta är ngt man helst inte talar om, det är skamligt och bara rycka upp sig, eller hur?
Jag säger inte att jag alltid mår såhär, utan jag har mina perioder. Och just nu är jag i en sån period.
Tur jag har Troy, det är han som får mig att gå upp på morgonen, det är endast när jag tittar på han som jag ser ljus.
Jag har också en underbar fästman, som stöttar mig, förlåter mig, visar förståelse och är alldeles alldeles underbar. Vi har alla våra motgångar, jag hoppas att jag och Johan ska växa oss starkare i allt och hålla ihop för alltid.


Jag har tagit bort min facebook också, jag har inget behov av att ha den längre, man är nyfiken och går in och tittar på diverse sidor... och man har ingen aning om vem som går in och tittar på ens bilder etc.


Jag hoppas den här ångestperioden går över snart, för det är inte roligt alls, inte för fem öre.


Nu blir det sen frukost.