Paltkoma.
Ja det är bara förnamnet. 3 rätters hos mami idag, IGEN. Fick det även igår. Mkt uppskattat att slippa laga mat :) Idag har vi haft fullt upp. Troy vaknade 5 (!), jag somnade runt halv 3, svettades som en tok, allt är obekvämt när jag ska sova, får så svårt att andas, att jag till och med drömmer på nätterna att jag inte får någon luft.
Dödstrött va bara förnamnet.
Jag, mamma o Dojje åkte iaf ut till Timrå, mitt i skogen till ett litet gårdhus som hade en liten inredningsbutik, shabby chic och annat smått o gott :) Dom hade även ett litet cafe där, jätte mysigt. Två vita, hängande hjärtan med spetssnöre fick följa med mig hem, så nu hänger dom så fint i fönstret :)
Dojje sov i bilen under hela besöket. Därefter släppte vi av mamma hemma och åkte hem till Skönsmon. Vi åt lunch och fick finfrämmande av Ellas o Ellie, mkt trevligt! Busungarna lekte o kramades och lekte lite till :)
När dom for hem åkte jag o Dojje till lekparken nedanför mina föräldrar, innan vi gick upp till dom och åt mat. Efter maten tvärslockna jag i sängen, mellan varven kom Troy o skrek mamma mamma mammma, men jag va helt off... jag kunde bara inte resa mig upp... ont i ryggen, svetten rann o jag va helt färdig!!!!!!!!!!
De här med svettningar... alltså, anledningen till att vi inte sov kvar hos mamma va för att inatt så bokstavligen sprutade svetten på mig, det kommer som vallningar och jag blir helt dyngsur... här hemma sover jag med fönstret öppet... annars avlider jag. Nån mer som har eller har haft det såhär under graviditeten? Helt sjukt.
Känner att jag klagar över väldigt mkt just nu, speciellt att jag har ont överallt... men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker helt seriöst att det är sjukt jobbigt allting, kan inte minnas att jag tyckte de va såhär jobbigt att vara gravid sist.... Visst är det skönt när Johan är hemma, men det är lika jobbigt då... för ju mer jag ligger still o vilar, ju ondare får jag. Det är alltid värst att ställa sig upp på morgonen, när man har legat still i samma ställning för länge... då känns det som att puppan ska explodera.... så när han är hemma vilar jag mer, så då blire nästan värre och mer iscias får jag. Men när jag är själv har jag inget val, då måste vissa saker göras. Det r tungt och de känns att man belastar ryggen och jag är dödstrött hela dagarna.... Nej nu ska jag sluta.
Dödstrött va bara förnamnet.
Jag, mamma o Dojje åkte iaf ut till Timrå, mitt i skogen till ett litet gårdhus som hade en liten inredningsbutik, shabby chic och annat smått o gott :) Dom hade även ett litet cafe där, jätte mysigt. Två vita, hängande hjärtan med spetssnöre fick följa med mig hem, så nu hänger dom så fint i fönstret :)
Dojje sov i bilen under hela besöket. Därefter släppte vi av mamma hemma och åkte hem till Skönsmon. Vi åt lunch och fick finfrämmande av Ellas o Ellie, mkt trevligt! Busungarna lekte o kramades och lekte lite till :)
När dom for hem åkte jag o Dojje till lekparken nedanför mina föräldrar, innan vi gick upp till dom och åt mat. Efter maten tvärslockna jag i sängen, mellan varven kom Troy o skrek mamma mamma mammma, men jag va helt off... jag kunde bara inte resa mig upp... ont i ryggen, svetten rann o jag va helt färdig!!!!!!!!!!
De här med svettningar... alltså, anledningen till att vi inte sov kvar hos mamma va för att inatt så bokstavligen sprutade svetten på mig, det kommer som vallningar och jag blir helt dyngsur... här hemma sover jag med fönstret öppet... annars avlider jag. Nån mer som har eller har haft det såhär under graviditeten? Helt sjukt.
Känner att jag klagar över väldigt mkt just nu, speciellt att jag har ont överallt... men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker helt seriöst att det är sjukt jobbigt allting, kan inte minnas att jag tyckte de va såhär jobbigt att vara gravid sist.... Visst är det skönt när Johan är hemma, men det är lika jobbigt då... för ju mer jag ligger still o vilar, ju ondare får jag. Det är alltid värst att ställa sig upp på morgonen, när man har legat still i samma ställning för länge... då känns det som att puppan ska explodera.... så när han är hemma vilar jag mer, så då blire nästan värre och mer iscias får jag. Men när jag är själv har jag inget val, då måste vissa saker göras. Det r tungt och de känns att man belastar ryggen och jag är dödstrött hela dagarna.... Nej nu ska jag sluta.
Usch för dig.
Jag vet inte. Men jag blir otroligt ledsen när man lovar att komma o hälsa på, här sitter jag o Troy och väntar men ingen kommer, man ringer och får till svar..."Jag kommer snart". Sedan läser man på fb att hon ska ut och festa, ja men vänta? Varför inte bara säga det? Varför ska vi sitta här en hel eftermiddag och vänta på dig?
Hade verkligen sett framemot att hon skulle komma, även få lite avlastning för det är jävligt tungt. Men det visar ju hur mkt intresse man har.
Ja, kanske att när man är 19 år så är det festa festa festa som gäller, jag förstår det. MEN, att lova saker, ge falska förhoppningar att KANSKE intresset på Troy hägrar lite mer än vad det gör.
Men jag hade fel, igen.
Imorgon kommer bästa Maria & Bon hit på förmiddagen och passar Dojje medans jag är hos barnmorskan! Sedan har vi inga planer alls. På lördag ska vi få besök av Ellas o hennes flickor, de ser vi framemot jätte mkt! :) Och på söndag är det morsdag, då blir det att uppvakta gamla mamma! Och kanske att Dojjes farmor kommer hit, vi hoppas det :) Vi saknar henne!
Nu ska jag ta min sparkande mage och lägga mig bredvid min vackra son! God Natt.
Hade verkligen sett framemot att hon skulle komma, även få lite avlastning för det är jävligt tungt. Men det visar ju hur mkt intresse man har.
Ja, kanske att när man är 19 år så är det festa festa festa som gäller, jag förstår det. MEN, att lova saker, ge falska förhoppningar att KANSKE intresset på Troy hägrar lite mer än vad det gör.
Men jag hade fel, igen.
Imorgon kommer bästa Maria & Bon hit på förmiddagen och passar Dojje medans jag är hos barnmorskan! Sedan har vi inga planer alls. På lördag ska vi få besök av Ellas o hennes flickor, de ser vi framemot jätte mkt! :) Och på söndag är det morsdag, då blir det att uppvakta gamla mamma! Och kanske att Dojjes farmor kommer hit, vi hoppas det :) Vi saknar henne!
Nu ska jag ta min sparkande mage och lägga mig bredvid min vackra son! God Natt.
Sista veckan.
Dags för en uppdatering kanske.
Troy har varit lite sparsam med språket, utan har mer använt tecken, och ord som bara jag o Johan förstår. Men nu jäklar kommer det ord hela tiden! Bla kallar han mig för "mamma Tess".... åh jag smälter som socker när han säger det :) <3
Han är så klok och så stor så det är inte sant! Tiden har bara rusat iväg. Blir rädd när jag tänker på det.
Iallafall så fick vi fara in på akuten i söndags. Han hade JÄTTE SNABB andning vid på morgonen, så in i bilen och upp på akuten. Där fick vi träffa en barnläkare som genast skrev in oss på barnavdelningen. Där fick han diverse mediciner, vi blev omhändertagna av helt underbara sköterskor och läkare.
De va också helt bestötta av Troys journal. Bla att en viss läkare skrivit ut medicin som inte ska skrivas ut till barn, och sådan medicin får man inte hantera själv, utan de ska ske utav läkare. De trodde också att han flera gånger fått pencilin utskrivit mot "luftvägskatarr" som i själva verket har varit astma. Kommer man in på VC mer än 3 gånger för astma, ska en utredning göras och en remiss till sjukhuset göras. Tre gånger? Ja, vi har hållt på i 1 år... och inte ens fått förebyggande medicin mot astma. Vad ska man säga? Man blir så jäva arg... 1 år har vårt lilla hjärta fått plågas. Men nu, 1 år senare har vi äntligen fått rätt hjälp. Och till hösten ska vi på återbesök och titta så allt är som det ska och om eventuella mediciner behövas bytas ut.
Det känns som en stor sten lossnat från mitt hjärta. Hoppas de håller sig till förkylningsastma och inte astma även då han är frisk.
Mammas lilla hjärtegull <3
På lördag har jag gått 38 hela veckor, så då är bebis välkommer att titta ut. Men inte innan tisdag, då Johan kommer hem från jobbet igen. Och då blir han hemma tills bebis är ute....och veckor efter det :) Så himla skönt. Nu längtar vi efter lillebror <3
I lägenheten/radhuset går det segt med inredn
Troy har varit lite sparsam med språket, utan har mer använt tecken, och ord som bara jag o Johan förstår. Men nu jäklar kommer det ord hela tiden! Bla kallar han mig för "mamma Tess".... åh jag smälter som socker när han säger det :) <3
Han är så klok och så stor så det är inte sant! Tiden har bara rusat iväg. Blir rädd när jag tänker på det.
Iallafall så fick vi fara in på akuten i söndags. Han hade JÄTTE SNABB andning vid på morgonen, så in i bilen och upp på akuten. Där fick vi träffa en barnläkare som genast skrev in oss på barnavdelningen. Där fick han diverse mediciner, vi blev omhändertagna av helt underbara sköterskor och läkare.
De va också helt bestötta av Troys journal. Bla att en viss läkare skrivit ut medicin som inte ska skrivas ut till barn, och sådan medicin får man inte hantera själv, utan de ska ske utav läkare. De trodde också att han flera gånger fått pencilin utskrivit mot "luftvägskatarr" som i själva verket har varit astma. Kommer man in på VC mer än 3 gånger för astma, ska en utredning göras och en remiss till sjukhuset göras. Tre gånger? Ja, vi har hållt på i 1 år... och inte ens fått förebyggande medicin mot astma. Vad ska man säga? Man blir så jäva arg... 1 år har vårt lilla hjärta fått plågas. Men nu, 1 år senare har vi äntligen fått rätt hjälp. Och till hösten ska vi på återbesök och titta så allt är som det ska och om eventuella mediciner behövas bytas ut.
Det känns som en stor sten lossnat från mitt hjärta. Hoppas de håller sig till förkylningsastma och inte astma även då han är frisk.
Mammas lilla hjärtegull <3
På lördag har jag gått 38 hela veckor, så då är bebis välkommer att titta ut. Men inte innan tisdag, då Johan kommer hem från jobbet igen. Och då blir han hemma tills bebis är ute....och veckor efter det :) Så himla skönt. Nu längtar vi efter lillebror <3
I lägenheten/radhuset går det segt med inredn
Hur allt...
En trevlig morgon kan lätt utbytas mot en mindre trevligt morgon.
Jag önskar att jag inte va så impulsiv, explosiv och att jag kunde tänka till innan jag vräker ur mig. Alla par bråkar väl, men att göra det framför sina barn tycker jag är vidrigt... Jag/vi får sån otroligt ångest efteråt så det är inte sant. Men ibland kan man inte kontrollera sig. Men man känner sig som världens sämsta förälder....
3 veckor och 2 dagar kvar till BF, bebben får gärna titta ut tidigare, för det är otroligt tungt! Det ilar, svider och värker "där nere", iscias, svårt att andas, vaknar hela tiden på nätterna för att antingen kissa eller byta ställning samtidigt som ischiasen gör sig påmind, trött, grinig, ont i fötterna.... undra om jag glömde något? Usch, kan inte komma ihåg att de va såhär jobbigt när jag väntade Troy, men man glömmer väl, annars skulle man inte vara gravid igen! :) Och i slutändan är det ju värt det, men just nu vill jag bara att de ska vara över.
BB-väskan är packad, sängen bäddad och jaa... tror vi har förberett allt! Så på lördag får han gärna komma den lilla krabaten! En väldigt livlig krabat som har hicka flera gånger om dagen, väldigt lustigt :)
Johan o Dojje är ute på äventyr så jag ska få vila lite... men det är ju tvätt och plock o grejjer överallt... men ögonen går i kors, då sömnen som sagt inte är den bästa! Iallafall så ligger jag högt över på kurvan, så vi kanske får en jätte baby... haha, men det behövde inte vara så sa barnmorskan men... magen är väldigt stor! Åh vi är så nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne <3
Jag önskar att jag inte va så impulsiv, explosiv och att jag kunde tänka till innan jag vräker ur mig. Alla par bråkar väl, men att göra det framför sina barn tycker jag är vidrigt... Jag/vi får sån otroligt ångest efteråt så det är inte sant. Men ibland kan man inte kontrollera sig. Men man känner sig som världens sämsta förälder....
3 veckor och 2 dagar kvar till BF, bebben får gärna titta ut tidigare, för det är otroligt tungt! Det ilar, svider och värker "där nere", iscias, svårt att andas, vaknar hela tiden på nätterna för att antingen kissa eller byta ställning samtidigt som ischiasen gör sig påmind, trött, grinig, ont i fötterna.... undra om jag glömde något? Usch, kan inte komma ihåg att de va såhär jobbigt när jag väntade Troy, men man glömmer väl, annars skulle man inte vara gravid igen! :) Och i slutändan är det ju värt det, men just nu vill jag bara att de ska vara över.
BB-väskan är packad, sängen bäddad och jaa... tror vi har förberett allt! Så på lördag får han gärna komma den lilla krabaten! En väldigt livlig krabat som har hicka flera gånger om dagen, väldigt lustigt :)
Johan o Dojje är ute på äventyr så jag ska få vila lite... men det är ju tvätt och plock o grejjer överallt... men ögonen går i kors, då sömnen som sagt inte är den bästa! Iallafall så ligger jag högt över på kurvan, så vi kanske får en jätte baby... haha, men det behövde inte vara så sa barnmorskan men... magen är väldigt stor! Åh vi är så nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne <3
Ingen bra eftermiddag...
Det behövdes bara en liten grej så kom tårarna.
Troy har fått en ENORM vilja, och får han inte som han vill så slåss och sparkas han, på mig och Johan alltså!
Jag brukar ha bra med tålamod, och det hade jag idag också när vi skulle åka hem från norra när han sparkades och rev mig i ansiktet för att han inte ville sätta sig i bilen. Vi kommer hem, jag börjar med maten, börjar med att koka potatis.. ska sätta in fisken i ugnen.. och jag gör ngt med knappen till ugnen...får inte upp ugnen och plattorna slås av. Men vad bra! Tur jag hade mat kvar sen lunchen till Troy iallafall.
Men hela min värld rasade... bara grät o grät... ont i ryggen, ischias, kartonger överallt, fet, tjock, ful, ensam... vad glömde jag?
Hur som, så ska hyresvärden komma in imorgon och kolla på det. Inte hela världen men ändå...
Usch vill bara sova bort denna dag. Jag vet varför jag har fått ischias igen... jag o Dojje städade imorse och sorterade lite saker på balkongen och bar in kartonger, jag får skylla mig själv.
Nu är det exakt 6 veckor kvar till BF...... hoppas på tidigare... nu blir det middag... mackor... o sedan bära in vagnen o hämta in tvätten...sen stupar jag i säng.
God natt
Troy har fått en ENORM vilja, och får han inte som han vill så slåss och sparkas han, på mig och Johan alltså!
Jag brukar ha bra med tålamod, och det hade jag idag också när vi skulle åka hem från norra när han sparkades och rev mig i ansiktet för att han inte ville sätta sig i bilen. Vi kommer hem, jag börjar med maten, börjar med att koka potatis.. ska sätta in fisken i ugnen.. och jag gör ngt med knappen till ugnen...får inte upp ugnen och plattorna slås av. Men vad bra! Tur jag hade mat kvar sen lunchen till Troy iallafall.
Men hela min värld rasade... bara grät o grät... ont i ryggen, ischias, kartonger överallt, fet, tjock, ful, ensam... vad glömde jag?
Hur som, så ska hyresvärden komma in imorgon och kolla på det. Inte hela världen men ändå...
Usch vill bara sova bort denna dag. Jag vet varför jag har fått ischias igen... jag o Dojje städade imorse och sorterade lite saker på balkongen och bar in kartonger, jag får skylla mig själv.
Nu är det exakt 6 veckor kvar till BF...... hoppas på tidigare... nu blir det middag... mackor... o sedan bära in vagnen o hämta in tvätten...sen stupar jag i säng.
God natt
Blä.
Ja, nu har vi bott här i en vecka. Köket har vi fått i ordning på, köpt nytt matbord o så, blev hur bra som helst :)
Bara några hyllor o så som ska upp.
När Johan kommer hem ska vi köpa ny tvbänk och lite småprylar. Mkt behöver fyllas upp :)
Igår på morgonen kände jag mig konstigt när jag klev upp vid 5 för den regelbundna pinkningen och ett glas saft... fick ont i magen men de brukar jag få ibland när jag äter/dricker ngt, speciellt på morgonen, precis som att det fastnar i mellangärdet. Tänkte inte mer på det.
Jag o Troy klev upp vid 7 och åt lite youghurt, Troy tog sig för magen och sa aj sedan kom det en spya i soffan! Stackars liten! Tvätta av och dra av klädslen och in i maskin. Sedan börjar min mage... får krampattacker. Försöker trycka fram kräknigar själv..går väl sådär. Ligger i sängen och skriker av smärta... Dojje va så gullig... så kom han och drog upp täcket till hakan på mig, klappade mig på kinden och gav mig pussar! Smärtan blev värre och värre... från naveln och uppåt... svider och krampar! Och kommer i omgångar. Rätt som det är så börjar Troy att hosta och försöker kräkas, men de kommer bara lite galla! Och samtidigt får jag kramper... tillslut går det inte längre så jag ringer sjukvårdsrådgivningen och dom tycker jag ska komma in på engång, med ambulans... men de kändes lite drastiskt. Så mamma får ta taxi hit från jobbet, då hon hade sin bil hemma, samtidigt åker maria o bon hit och hämtar upp mig och kör mig till förlossningen... dom ville ju se att de inte var någon fara med bebis. Gå från akuten och in på förlossningen, trodde jag skulle tuppa av i hissen...
de va inge fara med bebis, men jag hade så ont ...de kändes som att någon tog tag i nått organ i magen och vred om, som tusen nålar. Ja, läkarn hade gett mig morfin om jag ej va gravid... men nu va jag de så de enda han kunde ge mig va alvedon... men vilket han tyckte va onödigt då de ändå inte skulle hjälpa... MEN NÄEHE, SÄGER DU DET?????
Ja, så jag fick åka hem, härda ut smärtan, då det förmodligen va ett tarmvirus som gjorde att tarmarna krampade. Skulle hålla uppsikt så jag inte fick mer ont på höger sida ifall de va blindtarmen...
Väl hemma va Felicia hos oss hela dagen, hon servade mig o tog hand om Troy så jag fick vila, tack för de! Dock sov både jag o Troy från kl 1 till 5...han va nog helt slut han med! Sedan kom mamma hit och fixade mat... dock fick jag i mig en halv spagehettie bit... Troy därimot åt bra :) Och gör fortfarande!
Imorse när vi vaknade va smärtan nästan helt borta... är helt öm och får inte i mig så mkt, men huvudsaken smärtan inte är som den va igår. .Herregud jag låg bara o gallskrek o grät... vill inte vara med om det igen! Speciellt inte när man är höggravid och ensam med en 2åring, tänk om man hade tuppat av eller nått...
Nu är Dojje på fotboll med momma ... och jag har stökat på lite här hemma! Försöker att ta de lungt... för de behövs! Vecka 35 nu...
Hörs hej
Bara några hyllor o så som ska upp.
När Johan kommer hem ska vi köpa ny tvbänk och lite småprylar. Mkt behöver fyllas upp :)
Igår på morgonen kände jag mig konstigt när jag klev upp vid 5 för den regelbundna pinkningen och ett glas saft... fick ont i magen men de brukar jag få ibland när jag äter/dricker ngt, speciellt på morgonen, precis som att det fastnar i mellangärdet. Tänkte inte mer på det.
Jag o Troy klev upp vid 7 och åt lite youghurt, Troy tog sig för magen och sa aj sedan kom det en spya i soffan! Stackars liten! Tvätta av och dra av klädslen och in i maskin. Sedan börjar min mage... får krampattacker. Försöker trycka fram kräknigar själv..går väl sådär. Ligger i sängen och skriker av smärta... Dojje va så gullig... så kom han och drog upp täcket till hakan på mig, klappade mig på kinden och gav mig pussar! Smärtan blev värre och värre... från naveln och uppåt... svider och krampar! Och kommer i omgångar. Rätt som det är så börjar Troy att hosta och försöker kräkas, men de kommer bara lite galla! Och samtidigt får jag kramper... tillslut går det inte längre så jag ringer sjukvårdsrådgivningen och dom tycker jag ska komma in på engång, med ambulans... men de kändes lite drastiskt. Så mamma får ta taxi hit från jobbet, då hon hade sin bil hemma, samtidigt åker maria o bon hit och hämtar upp mig och kör mig till förlossningen... dom ville ju se att de inte var någon fara med bebis. Gå från akuten och in på förlossningen, trodde jag skulle tuppa av i hissen...
de va inge fara med bebis, men jag hade så ont ...de kändes som att någon tog tag i nått organ i magen och vred om, som tusen nålar. Ja, läkarn hade gett mig morfin om jag ej va gravid... men nu va jag de så de enda han kunde ge mig va alvedon... men vilket han tyckte va onödigt då de ändå inte skulle hjälpa... MEN NÄEHE, SÄGER DU DET?????
Ja, så jag fick åka hem, härda ut smärtan, då det förmodligen va ett tarmvirus som gjorde att tarmarna krampade. Skulle hålla uppsikt så jag inte fick mer ont på höger sida ifall de va blindtarmen...
Väl hemma va Felicia hos oss hela dagen, hon servade mig o tog hand om Troy så jag fick vila, tack för de! Dock sov både jag o Troy från kl 1 till 5...han va nog helt slut han med! Sedan kom mamma hit och fixade mat... dock fick jag i mig en halv spagehettie bit... Troy därimot åt bra :) Och gör fortfarande!
Imorse när vi vaknade va smärtan nästan helt borta... är helt öm och får inte i mig så mkt, men huvudsaken smärtan inte är som den va igår. .Herregud jag låg bara o gallskrek o grät... vill inte vara med om det igen! Speciellt inte när man är höggravid och ensam med en 2åring, tänk om man hade tuppat av eller nått...
Nu är Dojje på fotboll med momma ... och jag har stökat på lite här hemma! Försöker att ta de lungt... för de behövs! Vecka 35 nu...
Hörs hej