Känner mig sviken, återigen.

Alltså jag fattar inte det här.
Jag hör av mig, jag ringer, jag skickar sms, ÄVEN fast det är JAG som känner mig sviken. Nu har jag inte hört av mig för att det känns som att det är personen i fråga som iallafall kan säga GRATTIS till den lille i magen, ELLER NÅTT.

Känns som att jag försöker och försöker men får inget tillbaka, varför ska alltid jag ta kontakt?
Nu är jag gravid igen, tror jag knappt har fått ett grattis? Jag vet att denna person läser min blogg ibland, jag vet att denna person har sett kortet från ultraljudet och att få ska få en pojke, ändå har jag inte hört ett knyst, inte ett litet jävla grattis. Tycker det är så jävla lågt så det finns inte. Jag ger upp nu, helt seriöst, varför ska jag fortsätta försöka? Varför ska jag fortsätta undra vad fan det är som är fel? Vad sitter det i? Vill fan inte ha ngt blödande sms med förlåt som sist heller.

Jag är lycklig med eller utan dig. Ville bara få ur mig det.

Kommentarer
Postat av: Elin

Visst är det väl helt fantastiskt när man kommer på att man klarar sig. Man har känt sig ledsen men kommer rätt vad det är till insikt!

Man mår bättre på att skita i människan och fokusera på det som är bra i ens liv.

Visst är det trist att det blir som det blir, men man klrarar sig bättre utan energisugare!

Jag kom till samma insikt om en person förra veckan och nu får det fan vara nog, nu lägger jag ner den vänskapen. Utan att vi är ovänner såklart men ändå. :)



Hejja dig och ditt välmående gumman! Puss!

Postat av: Bea!

Helt rätt Theres!!..

Koppla bort dom människor som bara tar tar tar, ta hand om dom som ger oxå..

Stå på dig tjejjen, du gör det förjävla bra!

Stor kram

2011-01-19 @ 22:34:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback