Detta skrev jag för ett år sedan.

t	09 Februari, 13:20

"Det blev Sundsvall.

Fast sju imorse. Vaknade runt fem ännu en gång utav att det är dyngblött i sängen.
Såå, jag ringde ner igen och dom tyckte vi skulle komma ner.
Ctg-kurvan såg jätte bra, bäbis hjärta slog som de skulle och jag hade rejäla sammandragningar...
Slängde upp benen i gyn-stolen, den som vi alla älskar så mkt...ELLER INTE... dom va jätte osäker på om jag hade vattenavgång eller inte... även fast dom va två som skulle fastställa...efter många om och men... så kom dom fram till att det är nog slemproppen ändå... även fast det va så vattnigt vissa gånger.
Dom tyckte vi skulle vara kvar i stan över dagen, om vi kanske hade ngt ärende eller kände nån... utifall det skulle bli ngt under dagen... eftersom det är en bit att åka från Ånge. Men vi bestämde oss för att åka hem ändå, jag är så jäkla förkyld, fruktansvärt ont i benet och samtidigt så har jag starka sammandragningar som gör ont... då vill man helst vara hemma... ligga i sin egen säng och så... jag tror ändå inte att de blir ngt idag... isåfall imorgon eller övermorrn... det kanske till och med går över...vem vet??? Jag tror iaf att jag hinner med mvc-besöket på Onsdag!!! =)

Jag har iallafall fått sovit en halvtimme nu då vi kom hem....ska lägga mig ner igen och försöka med en halvtimme till!=) Känns mkt bättre nu då man vet att aldrig e bra med lillen där inne ... man blir ju så orolig!"



På återseénde!

(senare under kvällen)


Ja, alltså nu börjar det göra riktigt ont i sammandragningarna... dom är ju fortfarande oregelbunden...som mest cirka 15min mellan varje och ibland är det bara 5-6 min mellan... vissa gånger gör det mer ont än andra.
Men grejjen är den.. att vad är det för skillnad på en förvärk och en riktig värk? Jag vet ju att oftast om det är en förvärk, så försvinner smärtan om man rör på sig eller tar en dusch eller dylikt... men nu har jag testat de där med att röra på mig... ibland hjälper det och ibland inte alls... såå... är det förvärkar jag har????
Fasiken, man blir ju så osäker på allt... well, än på länge äre ju inte dags... men ändå har man ju skräckbilden i huvet... att man knappt hinner till Stöde så sätter krystvärkarna igång... och då finns ju det inte så mkt att göra...haha! Nej, skämt o sido... orolig är man ju trots allt i vilket fall som helst!!!

Denna natt lär ju bli rolig =) Och ett plus är ju att nässprayen knappt fungerar och att jag har börjat få ont i örat....STACKARS MIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Ja, och den natten sov jag inte många minuter. Klockade minutrarna som fortfarande oregelbunda.
Jag ringde Helené minns jag där på morgonkvisten, och hon fick höra mitt stönande, haha. Ringde Johan som va på jobbet vid tio och sa att det nog va dags nu. Och han frågade om jag va riktigt säker, eftersom att vi dagen innan hade fått åka in när jag trodde vattnet gick. Hehe. Och tur va väl det, att vi åkte in... annars hade jag nog tagit livet av mig av smärtan i bilen....hehe.



Idag har vi varit på 1-års kontrollen. Gick sisådär. Troy har fortfarande diarée, allt, verkligen allt rinner igenom. Vet inte hur många blöjor jag har fått byta idag. Och hur många klädesplagg och duschningar. Stackars liten. Han blev gnällig redan i väntrummet på bvc, så det va ingen höjdare att väga o mäta heller, och verkligen inte när doktorn skulle titta på han. Han hade knappt gått upp ngt alls sen sist, tror jag det när han inte får behålla ngt. Usch, de va inge roligt alls. Och han skrek ju igenom hela besöket och sprutorna gjorde verkligen inte saken bättre. Men så fort jag o Troy blev själv i rummet när jag klädde på honom blev han lugn, mammas lilla hjärta. Sen somnade han på 2 röda i vagnen.

Nu ikväll har vi städat och fixat klart allt tills imorgon. Har bakat både kanelbullar, misslyckade drömmar, hallonmuffins och sockerkaka, och gjort gräddtårta. Måste på affärn imorrn och handla de sista till tårtan bara. Har blåst upp ballonger som ligger i vardagsrummet tills imorgon då han vaknar :D Tycker det är så roligt att fixa och dona till han. Ska bli så kul att se då han öppnar våra paket också, iiihhh jag längtar :) Det är som julafton för mig det här :) Hehe.
Mammas lilla hjärta. Hur kan man älska en människa så? För mig är det ofattbart. 1 år imorgon, det är så himla ofattbart. Ett helt år har gått. Det har inte varit en dans på rosor, verkligen inte. Men det har samtidigt varit den lyckligaste tiden i mitt liv, och tänk att jag ska få leva och ha han vid min sida tills jag dör? Han kanske inte vill bo hemma med mig tills han dör, hehe... (men det får han gärna om han vill ) :P, men att jag alltid kommer ha honom, han är mitt barn... vårat barn! Åh vilken lycklig känsla! Jag älskar Troy så mkt så jag nästan blir rädd ibland!


Nej, nu ska jag hoppa i säng så man orkar med morgondagen! Troys 1 årsdag :)


Godnatt!