Idag på eftermiddagen kom Stölle hit, precis då försökte Johan vagga Troy till sömn, gick inge vidare, så han gick in till vardagsrummet o satte ner han i gåstolen, då satt Stölle i soffan och Troy såg han inte fören han satt i stolen, förmodligen belv han rädd för Stölle och började gråta helt hysteriskt, jag tar upp han o blåser på han..men det hjälper inte, det kommer inte skrik utan han gapar bara... ungen blir blå/lila...jag börjar gå in mot sovrummet och innan jag lägger ner han på sängen så känner jag hur han från att vara stel som en pinne och streta emot blir alldeles mjuk...han tuppar alltså av i några sekunder, jag skriker till Johan att han andas ju inte... får panik ... men bara efter några sekunder kvicknar han till ... då kom ju såklart tårarna på mig.. och även på Dojje också! Jag va alldeles skakis, visste inte om jag kunde gå knappt... men Dojje blev fort lugn och flinade på som vanligt... Han har gjort sådär en gång förut och de va med mamma... man blir ju alldeles skräckslagen! Har iallafall läst lite om affektanfall och allt stämmer, förutom att han inte fick några krampanfall... läs här om ni vill!

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Affektanfall-/


Jag har nyss vart på spinning och gud så skönt! Troy sover, Johan är hos Stölle och tittar på film, jag ska ta en låååång, varm, skön dusch och sedan dricka te och äta mackor framför tven...LOVELY!
Har massa bilder sen helgen, men ni får bara en idag, på den sötaste och bästaste!!!!!!