Förtvivlad.
Vi körde om en svart bil med ett äldre par, å av nån anledning säger jag till johan att inte köra om, men vi gör det, hur lungt som helst. En minut senare, från ingenstans, på E14 på raksträckan ser vi en bil framför oss på våran sida vägen, rakt emot oss, johan skriker näe nu jävlar smäller det...jag hinner tänka att nu dör vi... kör nästan i diket... Bilen ser oss i sista sekund o tvärsvänger åt sidan, får sladd o kraschar in i bilen bakom... Barnen skriker, jag å johan springer till rökmolnet...Synen där borta är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv... Johan stannar kvar... Försöker rädda... Jag springer tillbaka till barnen o bara skriker....
Går inte en sekund utan att jag tänker på anhöriga, jag tänker på den överlevande... Jag tänker på att det hade kunnat vara vi, hur nära det var, jag tänker tänk om om om om om om...........