Nu är det över 1 år sedan. Livet är så förbannat jävla orättvist. Får ont i magen när jag ser denna bild, jag minns kvällen som igår! Tänk den där kvällen när vi festa, som vilken vanlig helg som helst, så tog vi allt för givet, vi levde för stunden, tog allt för givet. Och titta hur allt sluta? Hur kunde det bli såhär?
Det hade lika gärna kunnat vara jag, Emma eller Anna som är på bilden.
Jag glömer dig aldrig Marie. Jag hoppas du har funnit ro där du är nu.