Bästa dagen på länge.

Troy har varit inne i någon slags fas, en väldigt LÅNG fas. Det har varit gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll, ingenting har varit bra, allt jag säger ska han göra tvärtemot... säger jag att vi ska gå ut, som han annars ÄLSKAR, måste det bli gnäll och skrik, inte jämt men ofta, ska vi leka ute, är ingenting bra... när jag hämtat han på dagis, får han inte gå åt de hållet han vill när vi ska gå hem, lägger han sig på backen och gör sig sådär extra tung och jag får PRESSA ner han i vagnen.  Vissa gånger på affären, om han inte får som han vill, lägger han sig ner på golvet och spakar och skriker och gör sig extra tung när jag ska ta upp han... de enda som har varit någorlunda är att titta på tv, men jag tycker inte om att han ska sitta där hela tiden, det räcker lite grann på morgonen.... och kanske en liten sväng på kvällen.
Jag har varit så trött, slut och dålig de senaste veckorna, så jag har itne varit speciellt påhittig heller, vi har mest varit inne när jag har hämtat han på dagis. Jag går runt med dåligt samvete hela dagarna.
Alltså, allting har varit en kamp, ALLT... ska jag laga mat och han inte får stå vid spisen, grin grin SKRIK SKRIK, slå sig själv i golvet... och när han blivit på de humöret vill han inte äta... ja de va ett exempel av MÅNGA. Det har varit en kamp när han ska sova mitt på dagen, vilket det inte har varit förut.
Jag har ingen bil när Johan jobbar borta och här i SKIT ånge finns det ju fan inget att göra. Jag menar, hur rolig är lekparken här? Näe just det. Så jag har tänkt och tänkt och tänkt vad man ska kunna hitta på, vad jag ska kunna underhålla Troy med och få lite mer tid för varandra.
Jag hade i princip helt glömt bort Stor & Liten. Sagt och gjort, idag fick Troy vara hemma från dagis. Vi började dagen med att busa i sängen och läsa så många böcker Troy ville, sedan åt vi långfrukost... gröt med färska/frysta hallon o rostisar, sedan tog vi på oss kläderna och gick ut i den härliga snön, tog fram pulkan och gick en långsväng, Troy njööööt :) Vi var en liten sväng i lekparken innan vi gick på stor och liten, där kunde vi umgås samtidigt som det var andra barn där... va så himla längesen vi var där.
Sedan gick vi hem och sov en liten stund, därefter åt vi mellis och gick bort till farfar & karin. Där bjöds det på fika och gotta :)
Vi konstaterade iallafall att Troy är allergisk mot deras hund, han satt utan byxor på en filt han brukar ligga på, sedan va han ILLRÖD i på benen och kliade som en tok... :( Stackars mammas fina lilla kille! Ska ringa bvc imorgon och höra om ett allergitest .. även mot andra saker.


Jag och Troy har iallafall haft den bästa dagen på länge.... han har varit så go och mysig HELA dagen, det är han jämt men det har nästan inte alls varit ngt gnäll eller nånting.
Jag har känt mig som en kass mamma den senaste tiden... jag har inte orkat nånting. Jag känner mig helt orkeslös... på jobbet igår höll jag på att tuppa av, så en kollega fick komma och ta över så jag fick gå ut i bilen och sätta mig. Så jobbigt att känna såhär, men det värsta utav allt är det dåliga samvetet mot Troy.
Jag längtar tills vi flyttar till en stad, finns så mkt mer att göra, finns bussar och som sagt, sååå mkt mer att göra. Tills dess har jag bestämt mig för att gå på stor och liten 2 dagar i veckan, om jag inte jobbar.
Jag är så himla glad för den här dagen.... Känns som att Troy uppskattade det också.

Det låter som att vi aldrig gör ngt, det gör vi ju, mer än många andra.... men denna dag har känts speciell på ngt vis.




Nu är Johan på ingång... vilket betyder sovmorgon imorgon... och att Johan kommer hem såklart :)




All min kärlek till mina prinsar!!!!!!!!!!!!

Kommentarer
Postat av: Elin

jag förstår precis hur du känner, de är samma sak här! Allt är nej och sen kommer skrik och grin och sekunder efter kramar och sen så vänder de när man måste göra nånting som tex laga mat och vid spisen vill man inte ha dom! jag förstår dig, och du är endå gravid så att du inte har all ork de är naturligt.. De där dåliga samvetet har man jämt, iaf jag! så tro mig, du är inte ensam. jag hoppas att de ger dig lite tröst.

2010-11-13 @ 21:55:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback